Alicia, vår äktenskapsterapeut!


En invandrad vinranka pryder vår södervägg.


Alicia, vår äktenskapsterapeut!

 

I söndags kväll kl 21.00 fick jag ett argt samtal från en person som hade hakat upp sig på mitt blogginlägg om kulturell mångfald (En svensk tiger!) som publicerades i DN på midsommarafton. Ringaren påstod en hel del, bland annat upprepade han flera gånger att jag, Marianne Tedenstad, "... är för hedersmord, islamismens utbredning och mord.”. Jag blev ganska paff och försökte förklara min insändare, men då avbröt han mig och höjde rösten, varpå jag sa att han ringde olämpligt. Han ökade röststyrkan ytterligare ett snäpp och svarade ”Så när argumenten tryter passar det inte att prata.” sedan informerades jag upphetsat om att han var ”kriminalreporter och att 60 % av alla brott begås av invandrare” han accelererade sitt tal och fräste "Du borde kolla upp fakta innan du skriver!” och så slängde han på luren. Hmmm??? Mannen i fråga har ju uppenbarligen haft tillräcklig sinnesnärvaro att ta reda på mitt telefonnummer och kanske läser han min blogg också, vem vet. Om så är fallet, vill jag bara på detta sätt meddela att det som står i blogginlägget ”En svensk tiger” är fakta och denne för mig okände kriminalreporter inspirerade mig att skriva om fler personliga erfarenheter i ämnet invandring. Till saken hör att uppringarens telefonnummer inte fastnade på vår display.

 

Under ett antal år när barnen var små hade vi en Alicia från ett sargat land, som kom en gång i veckan och löste många av våra hushållsmåsten. Alicia levde halvt om halvt gömd och rättslös i början av sin tid hos oss, men hon hade inte gett upp hoppet om att få bo permanent i Sverige och kunna ta anställning som annat än parkettkosmetolog i detta fridfulla land. Hon fick beskedet om uppehållstillstånd en fredag när hon var hemma hos oss. Jag gav henne ledigt resten av dagen för att fira, men hon vägrade lämna huset innan hon städat klart. Efter denna glädjens dag för  Alicia, började hon plugga seriöst på deltid och lärde sig snart flytande svenska. Innan hennes svenska hade blivit perfekt, hjälpte jag henne att skriva ansökningar till flera utlysta lediga arbeten. Men hon blev inte kallad till en enda anställningsintervju, fast hon var väl kvalificerad att utföra alla jobb hon sökte.

 

Efter fem år av underbart städbefriat äktenskap mellan mig och Nicke, berättade Alicia att hon hade hittat en nedläggningshotad kiosk till salu, som skulle kunna försörja henne och sonen.  Vid det här laget var Alicia och hennes son svenska medborgare. Hon hade städat och städat och städat under alla dessa år, inte bara hos oss. Hon hade betalat hyra för sin lilla tvåa och mat och kläder för sig och sin son och sparat och sparat och sparat av sina surt förvärvade städpengar, för att eventuellt någon gång i framtiden starta en egen verksamhet. Och nu såg hon sin chans, men pengarna räckte inte riktigt hela vägen.  Banklån var inte att tänka på för en ensam mor från ett annat land. Visst försökte hon, men det var kalla handen i alla banker. Alicia samlade mod och frågade oss om hjälp. Hon bad ödmjukt om ett privat lån. Att bifalla denna önskan var inget svårt beslut. Vi hade möjlighet att betala henne ett års veckostädning i förskott. Vi ville ju egentligen inte alls bli av med vår bästa äktenskapssammanhållare, men på detta sätt löstes både hennes och våra problem. Alicia köpte kiosken och jobbade mer än heltid där, dessutom städade hon hos oss, fast bara varannan vecka och på så sätt förlängde hon tiden till två år, så våra barn hann bli stora nog att städa sina egna rum och tvätta sin egen tvätt innan hon lämnade oss. Sista städdagen hade vi tänkt bjuda Alicia på en festmiddag, men hon förekom oss och meddelade att hennes nyvunne kärlek, en kille från ett annat land, ville tillreda en måltid som tack för allt. Jag minns så väl den dagen när vi satt på verandan i vårt nystädade hus och avnjöt en grekisk gourmémåltid i dessa goda vänners sällskap. Det är många år sedan nu, men vi har besökt Alicia som driver sin kiosk och försörjer sig själv och sin familj och bidrar till Sveriges skatteintäkter.

 

Detta är bara ett exempel på hur en familj som tvingats fly sitt land under svåra omständigheter, lever ett så bra liv man kan i ett nytt hemland, samtidigt som numera hela denna lilla familj bidrar till vårt lands väl och ve. Jag kan inte låta bli att sätta detta i ett större sammanhang. Tänka tanken att alla Sveriges invånare med utländskt klingande namn skulle sättas i blockad mot sina arbetsplatser under en månad. Ja egentligen skulle det räcka under en dag, men jag vill tänka tanken blockad under en månad. Sverige skulle braka ihop. Rätt åt oss i så fall svarar jag min uppringare.

 

Fortfarande lyckligt gift.

 

P.s. Jag är medveten om att vi begick ett brott när vi anlitade Alicia, men vi gick fria och nu lär det vara preskriberat.


Kommentarer
Postat av: Nica

Men vad du har skrivit! Jag har ju missat massor av inlägg!!

Har du använt hotmail-adressen, kanske? Nu fick jag en uppdatering, och gick in, tack o lov.

Tack för att du skriver, Marianne. För du gör det klokt, roligt och mycket tänkvärt!

Jag gillar det.

Och jag gillar dig!



Pöss!

2010-08-01 @ 23:24:20
URL: http://nicasnyttigheter.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0