Nu vill jag sjunga insjöarnas lov!


En liten Samuel i flytväst fångade minst 10 krabbor från klippan på Hålö.


Nu vill jag sjunga insjöarnas lov!

 

Solen skiner, det är 31 grader varmt, en bris krusar Rösjöns ljumma vatten som draperar min rundliga lekamen. Varje por insuper doften av insjö, en air som just jag älskar. Inte min livsnjutande svåger Yngve som vill ha salta dopp från bryggan i Bovallstrand, inte min teatraliske vän Johannes som vill trampa sanddyner innan han vadar ut i Mellbystrands grunda vågor, inte min moderat pratglade systerson Fredrik som vill dyka från kala klippor i Bohuslänska skärgården och definitivt inte min norrländske man som är badvägrare. Men hela jag älskar detta söta vatten. Jag tycker om hav också, men mer som ett attribut några veckor om året, helst simmandes med tuber på ryggen, tjugo meter under ytan smekandes havets läckerheter, eller plaskandes innanför vågbrytande pirer invid en varm strand på sydliga, manetfria breddgrader just när den svenska vinter vägrar övergå i vår.

 

Jag har svårt att förstå tjusningen med bad i kalla, salta, nordliga hav. Likaså kan jag inte för egen del föreställa mig att det skulle kunna vara avkopplande att vistas mitt ute på böljan den blå, illamående i ett trångt och fuktigt flytetyg utan motor, och det går kalla kårar längst ryggraden vid blotta tanken på att man kanske skulle behöva övernatta i Smögens trendstimmiga hamn, eller i en enslig giftalgsvik i Stockholms skärgård. Däremot kan jag njuta en solig dag när picknickkorgen packas av min flinka syster Eva och jag får puttra ut till den koseliga havsviken på Hålön, något jag hade nöjet att uppleva häromdagen tillsammans med min kärleksfulla systerdotter Louise, hennes totalengagerade make Tony och deras ljuvliga barn Emil, Axel och Ylva och som grädde på moset mitt sagolika barnbarn Samuel som fiskade krabbor från strandkanten så det stod härliga till.

 

Annars är det ett aber med salta vågstänk som tar över hela tillvaron. Är man på eller nära havet blir man ju helt beroende av dess lustar och olustar. Blåser det upp till storm kan man varken simma, åka båt, sitta på en klippa och njuta eller ta en skön promenad på stranden. Och vad sjutton gör man med havet på vintern? Nej tacka vet jag insjölivet. I vintras pimplade maken i vår hemmasjö, jag åkte skridskor och han spark, andra åkte bil och sladdade hejvilt (dock ej samtidigt som vi var ute). Just nu under högsommarsolen guppar Nicke runt i ekan och drar upp abborrar till kvällens förrätt. Vilken fantastisk lekplats denna lilla insjö är, vinter som sommar.

 

Livet som är mig så kärt har tagit mig till mången förstummande fager plats och inte minst har jag bedårats av vackra havsvyer, men vad är det jämfört med att ta armtag och bentag i den lugna Rösjön. Möjligtvis är min dragning till insjövatten ett arv från min uppväxt i mörkaste Småland med Astrid Lindgrenska omgivningar runt sjöarna Bolmen och Hindsen, så långt från havet man kan komma på halvön Sverige. Och därför är det perfekt att just jag insuper bouqueten av jord och vanilj när jag simmar rakt ut mot mitten av sjön i femton minuter för att simma rakt in mot land i en kvarts timma och sedan skakar av mig vattnet på Karlsuddes mjuka gräsmatta. För man måste faktiskt inte duscha direkt efter ett sötvattensbad.

 

 

Ett bad betyder så mycket.


Kommentarer
Postat av: Eva Bengtsson

Håller med om att insjön har mycket att erbjuda, både att vistas i och omkring. Vi njuter av varma bad i Vidöstern varje dag.

2010-07-17 @ 11:07:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0