Jag har iPhone, MacBook Pro och flyger till jobbet!


En ganska så modern ikon.

 

Jag har iPhone, MacBook Pro och flyger till jobbet!

 

Jag är helt enkelt en människa med de rätta tillbehören för att leva ett teatralt digitalt, flygande liv. Vid fyllda tjugo trampade jag mig fram per velociped och skrev mina brev för hand. Vid trettio bilade jag och skrev ut sketcher, monologer och repetitionsscheman på en Triumph skrivmaskin där man fick trycka ner tangenterna hårt för att bokstäverna skulle ta. Vid fyrtio bilade jag fortfarande till jobbet på teatern, men jag skrev på en elektrisk skrivmaskin med inbyggd tippex (fint som snus). Vid femtio började jag känna mig för hur det var att åka kommunalt, men jag visste inte hur man slog på en dator och jag trodde fortfarande att en ikon var någon slags religiös tavla. Vid fyllda sextio livar jag upp mitt liv med alla de rätta tillbehören i den digitala världen.

 

iPhone är faktiskt den första tekniska pryl jag någonsin önskat mig innan jag fick den, förutom vårt kylskåp med inbyggd frukost-TV av märket "coolMedia" förstås. Annars är det alltid Nicke som ger mig prylarna i present, för HAN TYCKER jag ska ha dem. Jag har svurit och fräst över att det så ofta går fel när jag använder dem, och alla i min närhet inklusive Nicke och jag själv var till slut övertygade om att min lekamen utstrålar någon slags elektronisk spänning som gör att teknikprylar inte fungerar i min hand. Men, men… tji fick vi alla och envar. Nu nyttjar jag digitalteknikens underbara verktyg och dansar fram över tangentborden/pek- och dragskärmarna dagarna i ända, inte för att jag tycker det är så himla kul utan för att det är det enda sättet att kommunicera med omvärlden som yrkesverksam. Väldigt långt från hur jag såg mitt liv gestalta sig när jag låg på Drama Centres golv och gjorde andningsövningar tillsammans med Pierce, Lamberth och de andra.

 

Men det är mitt eget val.  Efter tjugosju år som VD och regissör med ansvar för allt, allt, allt… på Nickes och min älskade Apollo Teater, är det en lisa att bara vara anställd, även om det innebär att jag måste leva livets digitala dagar, med pendling mellan Roslagens Rö och Dröse & Norberg Entertainments Sundsvall. Och om man bortser från allt packande och flackande så är det ju ändå tufft och statushöjande på alla sätt och vis när man flyger till jobbet och slänger upp sin MacBook Pro på kontrollbandet samtidigt som man hastigt avslutar ett öronproppssamtal via iPhone. Och du som läser detta och inte förstår självironin hoppas jag ler lite grand åt tidens tand.

 

För tekniken i tiden


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0