Dags att goa in sig!


Heltäckande gardiner i Designrummet.


Dags att goa in sig!

 

”Húalíen va dä ä röset”, är småländska för rikssvenskans ”Fy vad det är kallt, fuktigt och snålblåsigt”. Det inträffar någon gång i oktober varje år. Man blir frusen in i märgen och stel som en pinne. Det blir nattsvart om kvällen i Roslagen och i hela Sverige. Man vet att det finns en stjärnhimmel någonstans ovan molnen, men inte en endaste liten glimrande syns på himlapällen och jakobsstegen finns ju bara i drömmen. Alltså är mörkret här nere på jorden ogenomträngligt. Ett tag hade jag planer på att lysa upp min närmiljö med LED-belysning och halogenlampor i alla regnbågens färger, utspridda i trädgården ner mot sjön, för att få lite djup i tillvaron. Men så känner jag att jag måste ta mitt ansvar och inte påverka naturens gång i negativ riktning mer än nödvändigt. Alltså är överdimensionerad elbelysning inget bra alternativ. Tjocka gardiner från golv till tak framför alla fönster, sådana som de har i England och drar för om kvällen, får bli min lösning.

 

Ett par vänner som köpte ett nytt fritidshus för några år sedan hade hängt upp massor av smakfulla heltäckande gardiner i nya huset och jag förhörde mig lite om hur de hade fått tag på så vackra tyger och snygga uppsättningar. Jo, de hade gått till en gardinspecialist som tagit hand om hela kittet. Vännerna valde ut tyger och modeller, specialisten skötte resten. Vilken bra idé tänkte jag, för något av det värsta som finns är att sy gardiner. Metrar upp och metrar ner ska sys upptill, nertill och i sidorna, de ska rynkbandas och skenor ska fästas i taket. Fållar ska bli raka och inte hänga mer än en centimeter över sneda golv. Nej fy för den lede! Jag frågade vad deras gardiner hade kostat. Etthundratusen kronor!!! OK, tänkte jag, jag måste bejaka min inre sömmerska. Jag hade lilla a i syslöjd och det var det bästa betyget någon någonsin fick. Stort A fanns på betygsskalan, men bara i teorin. Det delades aldrig ut ett stort A, inte i Forsheda i alla fall.

 

Helst skulle jag vilja ha tjocka, vackert fallande tyger i genomvävda enkla mönster i beige och vitt. Jag gick till Lords i Näsby Park. Där har de verkligt vackra tyger. Det tog ingen lång stund att hitta exakt det tyget jag hade tänkt mig – ett franskt bomullstyg. I den butiken måste allt beställas. Jag behövde till att börja med sex längder à 2,40 meter plus fållextra, för att täcka fönstren i vardagsrummet. Innan jag beställde metrarna kollade jag faktiskt priset. Bra gjort, eller hur! Ettusentvåhundra kronor metern! Jag tackade artigt för mig, rätade på ryggen, lämnade butiken och åkte till Linneladan i Penningby och köpte färdigsydda gardinlängder i beige och vitt, något tunnare än jag hade tänkt mig, men helt OK. Tvåhundrasextio kronor per längd! Jag skulle ju bara behöva sy på rynkbanden själv, och be min makalöst ohändige make sätta upp skenorna i taket. Alltså, han är kvoterad att utföra vissa traditionellt manliga sysslor i hemmet, för att skapa jämvikt.

 

Nu sex veckor och många nypåhittade svordomar senare har vi fått upp dem. Med fördragna gardiner som ser skitdyra ut, myser vi på söndagskvällen framför brasan med Profilen – veckans roligaste korsord. Utanför viner vinden och vargen ylar. Jodå den finns, enligt Norrtälje Tidning, vargen som har sitt vandringsstråk mellan Beateberg och Riala. Vi bor vid vägen mot Beateberg!

 

En som tackar syslöjden för gosig hemmiljö

 

(Skrivet den 18 oktober 2009)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0