Damerna på Slottet!



Tre surrande Eldflugor på galej.


Damerna på slottet!


Det är en blåhimlad, krispig lördag i mitten av oktober, Eldflugorna – vi som lyser om natten – flyttar in på Häringe Slott för att roa oss kungligt i 24 timmar. Elva galanta damer av olika modejang, bosatta i och norr om Stockholm, glider ner till Västerhaninge och checkar in. Börjar lite lugnt med Afternoon Tea i slottets stora sal, sedan blir det promenad i bedövande vackra omgivningar. Därefter bowling på en sån där gammal bana, där man får ställa upp käglorna och rulla tillbaks kloten själv. Där kommer vi igång. Vilken decibel! Efter en och en halv timmes bowlande i skrattets tecken men med skrala resultat, tar vi en kort skönhetspaus innan vi träffas igen, ombytta och vackrare än någonsin.

 

Vi sammanstrålar i ett av hotellrummen, skålar i Champagne och firar en Eldfluga som har fyllt jämnt. Ljudnivån stiger snabbt i det trånga singelrummet, men efter tre kvart stramar vi upp oss och spatserar i samlad trupp till slottsmatsalen där vi serveras läcker slow-food-middag med butternut-succhini-soppa, renfilé och mycket mer. Smaskens!

 

Trots att vi uppdateras kontinuerligt, av en ganska osexig men väldrillad slottskypare, om hur det går i matchen mellan Danmark och Sverige, vilar inga ledsamheter över sällskapet. Kaskader av skrattexplosioner briserar tills dess att magmusklerna krampar och efter sex timmars high life med näst intill konstant slow-food-intag, stupar vi i säng och sussar gott ända tills en häst gnäggar utanför fönstret vid åttatiden följande morgon. Eldflugorna möts över en dignande slottsfrukost, något mindre glamorösa än kvällen innan, något nertonade, men betydligt sällare, med många nyblivna minnen av diskussioner, skratt och vänskap. Under regntunga skyar går sedan hemfärden norrut.

 

Fakta om oss:

Eldflugornas gemensamma grund är från början männen som bildade ett morgongolfargäng ”Morning Roosters” twenty years ago. Sedan dess slår de ut på Ullna Golfbana kl. 06.00 varje fredagsmorgon hela säsongen och under vinterhalvåret har de olika möten och festar, men de bjuder aldrig med sina respektive. Trist tyckte jag, att våra män blir så nära vänner medan vi fruar aldrig får chansen att lära känna varandra.

 

För exakt femton år sedan beslutade jag att ändra på det. När Roostrarna var på en höstlig golfresa bjöd jag hem fruarna på soppa och presenterade min idé. Då för femton år sedan var vi mycket reserverade och lite blyga i samvaron – nu för vi ett sjuhelsikes liv så fort vi släpps lösa i grupp.

 

Min grundidé var från början att vi skulle träffas en gång i månaden och gå på teater. Jag presenterade idén den första soppkvällen och alla hängde på. Sedan dess har vi träffats minst elva gånger per år (juli är vi ”lediga”). Etthundratrettio skådespel har vi skådat tillsammans, allt från gigantiska uppsättningar på Kungliga Dramaten dito Operan till monologer på Brunnsgatan Fyra och Mosebacke och hela härligheten däremellan. Kulturintaget åtföljs alltid av matintag på någon närliggande krog.

 

Varje juni byter vi ut teaterbesöket mot en stadsvandring och ni kan inte ana vilken lycka det är att lära känna Stockholm genom intressanta, roliga och udda guider. Vi har gått i alla tänkbara stadsdelar och smakat på Stockholm via teman ur böcker, ur historian eller ur spöksägner. Varje augusti har vi årsmöte och då serveras självklart soppa, vi går igenom alla pjäser vi har sett under året och gör upp turordningen för vem som ska boka biljetter månad för månad i ett år framöver. Under senare år har vi luckrat upp lite i vår verksamhet och varit på några utställningar och museibesök och ska faktiskt gå på bio denna månad.

 

Det ser väldigt seriöst ut så här svart på vitt, men jag lovar, det vilar inga ledsamheter över våra träffar. Visst kan vi fördjupa oss i allvarliga ämnen, diskussioner kan hetta till och det händer att man gråter en skvätt i sorgesamma stunder, men mest av allt pratar vi i mun på varandra och skrattar tills vi kiknar.

 

Vi har också lagt oss till med minisemestrar där både det ena och det andra kan hända. En gång höll vi på att bli utkastade från en frukostmatsal i Prag, för att vi var FÖR glada och skrattade för högt. Detta gjorde oss ännu gladare och vi skrattade ännu högre. Minisemestrarna började efter flera års månatliga teatervällar med ett årsmöte i Antibe. EunHee, en av medlemmarna, tyckte sedan till på vår tio-årsjubileumsresa till Visby, och gjorde oss uppmärksamma på att vi, vid vår aktningsvärda ålder, måste resa tillsammans oftare om vi ska hinna göra alla resor vi vill. Så numera jubileumsreser vi vartannat år och gör en kulturresa vartannat.

 

Till dags dato har vi berest Antibe, Visby, Prag, Marbella och nu senast Häringe Slott. Nästa år drar vi västerut och fiskar hummer och i januari ska vi börja plugga italienska för att om två år toppa det med en resa till landet ”där små citroner gula, de växa uppå strand”.

 

En slagdänga som går i sambatakt, med orginaltext och originalmusik av undertecknad, har vi också. Vid lämpliga tillfällen framför vi den med tillhörande originell, suggestiv koreografi.

Texten lyder som följer:

 

Vi är Eldflugor som lyser om natten

Vi har ett gemensamt mål

Att värna teaterskatten

Och på krogen få dricka en skål

Vi vandrar på staden gator

Dock ej på lösaktig grund

//Ty vi är en kulturens donator

På detta vi slutit förbund

Zum, zum, zum!!! //

 

Chao, chao säger Eldflugornas foundress

 

(Skrivet den 13 oktober 2009)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0