Farmor, gå till dom andra!

Samuel
Samuel sommaren 2009.


Farmor, gå till dom andra!

 

Samuel – en svårflörtad kille med integritet som heter duga – tillika mitt barnbarn. Första gången jag träffade honom var han en dag gammal. Då bodde han tillfälligt på hotell, ni vet det där som ligger i Danderyds sjukhus, intill förlossningen. Han hade decimeterlångt svart hår, vägde hela tre kilon och var det vackraste barnbarnet på jorden. Han presenterade sig med en prutt och ett förvånat uttryck när hans nybakade farmor bytte blöjan. Hans pappa, min bonusson Patrick, hade då ännu inte förstått hur sånt går till, så han överlät gladeligen den sysslan åt mig. I det ögonblicket kände jag en oändlig värme strömma mot mig och jag var så lycklig att från och med den stunden kunna bli titulerad farmor.

 

Nästa gång vi sågs jollrade Samuel i mamma Madeleines armar. Jag böjde mig över Samuel med mitt mest älskvärda leende och mitt underbara barnbarn började genast illgnya. Jag har alltid vetat att jag inte har en toppmodells utseende, men inte visste jag att jag såg skräckinjagande ut! Naturligtvis retirerade jag snabbt. Samuel vandrade sedan från famn till famn, hela tiden med ett förvånat leende på sina små bröstmjölkssöta läppar. Famnarna var förutom mamma Madeleines, pappa Patricks, farfar Nickes, farbröderna Simons och Albins och fastern in spe Mimmis. Langen gick och hela tiden log Samuel, tills det var farmors tur att hålla det lilla knytet. Oj, oj, oj, hans ansikte snörptes ihop som ett russin och illgnyet hängde i luften. Till saken hör att Samuel är ett sådant där lugnt, fint önskebarnbarn, som ler mot alla som kommer i hans närhet - utom farmor.

 

Nu har det gått två år, åtta månader och 21 dagar sedan Samuel och jag sågs första gången och mycket vatten har flutit under Paris broar. Samuel har varit reserverad mot sin farmor från time to time, men jag har ändå känt att vi trivs tillsammans. Vi har promenerat, lekt, badat, krupit på golvet och kört med bilar, gungat, läst sagor, målat huset, klippt gräset, tittat på film, ätit och gosat tillsammans. När Samuels mamma och pappa varit borta har jag lyckats söva honom hemma i hans egen säng eller hemma hos mig och farfar i Rö. Bäst har Samuel och jag haft det tillsammans när mamman och pappan inte varit i närheten. Finns föräldrarna till hands är det de som gäller, vilket är fullt begripligt och bara att tugga i sig.

 

För några veckor sedan kände jag att allt hade fallit på plats mellan Samuel och mig. Jag skulle hämta honom på dagis och när jag kom, släppte han allt, utbrast FAAARMOOOR och rusade i min famn. Vi åkte hem tillsammans och lekte, först en stund i sandlådan, sedan gungade jag Samuel i hans gunga… och gungade … och gungade… och gungade. Samuel njöt av fulla drag. Jag fick inte sluta gunga honom och jag kan precis förstå hur skönt han tyckte det var, att efter en hektisk dag på dagis, bara få sitta där i kvällssolen och bli gungad. Den kvällen tänkte jag att nu, nu är vi som ler och långhalm, Samuel och jag.

 

Lite senare kom mamman, pappan och farfadern hem och som vanligt inbegreps Madeleine och Nicke i ett intensivt samtal medan Patrick höll på med matlagningen. Samuel tog mig i handen och vi drog oss undan och läste en saga, sedan gick vi till badrummet och hällde upp vatten i badkaret (Samuel har en ritual som innebär lite plaskande i badkaret innan han ska sova), vi lekte med Barbapappan och Barbamamman och ångbåten – allt klaffade.

 

Men plötsligt blev Samuel alldeles svart i blicken och la sig till med sin allvarligaste uppsyn och sa ”Farmor – gå till dom andra”. Jag blev så paff att jag tappade hakan, men rättade snabbt till anletsdragen och försökte, med några fåniga tillrop, få Samuel att glömma vad han sagt. Men ack nej…Samuel la på sitt stone face och upprepade FARMOR – GÅ TILL DOM ANDRA! Tydligare än så kan det inte sägas. Samuel vill definitivt inte att farmor ska komma och tro att hon kan ta över nattandet bara så där utan vidare när mamman och pappan är hemma.

 

Nej, bara för att man har blivit farmor och fått ännu en underbar varelse att älska får man inte ta något för givet. Även små gullungar har stor integritet.

 

Pussi, pussi Samuel från bloggfarmor

 

(Skrivet den 22 oktober 2009)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0