En studie i ordval!


Peace är ett bra ord tycker barbarnet Samuel och sonen Albin.

 

En studie i ordval!

 

Ibland använder jag vrånga vokabler. Jag vet redan i skrivandets stund att jag är ute på minerad mark, men det är något visst som lockar till förbjudna fält, så jag låter det bero. Du som är en av mina stammisar och redan har läst mitt förra blogginlägg förstår vilken benämning jag syftar på och som normalt sett begagnas enbart i medicinska analyser. Men jag är ju varken läkare eller sjuksköterska så jag gör bäst i att knipa.

 

Visst funderade jag på liktydingar, men eftersom bloggens andemening var att bryta sociala tabun kastade jag mig in i den olovliga leken. Jag valde bort ordet ”skit” för det brukas dagligen och sporrar inte till provokation.  Jag kände inte för ordet ”latrin” för det används enbart om sophämtning i kommunala informationsfoldrar. Jag tyckte ”träck” var för Strindbergskt, bajs för barnsligt, spillning för djuriskt, dynga för bonnigt och gödsel betyder ju växtnäring. Alltså fastnade jag för det som ändå borde vara mest korrekt.

 

I hela min lekamen kände jag att det var fel, fel, fel. Fast jag reagerade inte förrän alla mailsvar kom in och ordet bara hoppade fram i "ämnet". Många har kommenterat innehållet i texten, men ingen har nämnt rubrikens "fula ord", jag bara vet att det inte gillas. Nu har jag bytt rubriken och ber om ursäkt för det osmakliga och hoppas att jag inte tappat min publik. Inte för att mitt främsta syfte är feelgoodblogging, men för att jag tycker om att skriva och det är så trevligt att bli läst. Det är en ynnest att ha möjlighet att publicera sina ord, sina reflektioner och filosofier. Att få sitta oemotsagd och bara trycka på tangenterna ger en slags salig ro. Ja, så är det. Därför förtröstar jag mig i att mina fingrar med ganska hög sannolikhet har många tryckningar kvar, fast inte fler i dag.

 

Good Night Cyberspace.


Lägg locket på!


Björnbajs? Mitt på min skogsstig.



Lägg locket på!

 

I gårdagens lokalblaska (det vill säga Svenska Dagbladet när man bor i Stockholmsområdet) på sidan tio i nyhetsdelen läste jag ”Om fler vågade prata om bajs och toalettvanor skulle många liv sparas. Näst efter lungcancer är tarmcancer vår dödligaste cancerform ”. Ja, så är det. Men när vi svenskar har passerat fyraårsåldern blir plötsligt kiss och bajs ett tabubelagt ämne. Fast inte för alla. Min mans humor är så till den milda grad utvecklad att han gärna går i bräschen och talar om vad som helst, även i de allra finaste salonger.  Första gången jag blev varse denna (o)vana var när vi för si så där 28 år sedan dinerade hos familjen X i Hägernäs. För pappan i familjen X betydde det mycket att hålla en fasad av välbefinnande överklass. Kiss- och bajshumor var således det mest omogna han visste. Hur som helst var vi vänner och trerättersmiddagar serverades oss titt som tätt i det x-ska huset.

 

Under en sådan middag flög fan i Nicke och han gav sig tusan på att spräcka pappa Xs konservativa societetsfasad. Till saken hör att det fanns två väluppfostrade pojkar i hägernäsfamiljen och pappa X ville skydda dem och hustrun från allt ont som kom från världen utanför familjens hägn. Det allra värsta som kunde hända om man tappade kontrollen över sina barn var att de skulle kunna bli bögar. Pappa X hade nämligen en son från ett tidigare äkteskap och han var bög, så för säkerhets skull hade pappa X brutit kontakten med honom. Det näst värsta  var väl att de skulle höra kiss- och bajshistorier, men denna kväll hade Nicke bestämt sig att bryta detta tabu runt det x-ska matbordet. Han började vid entrérätten med en historia som han hittade på i stunden. Den löd som följer: " Det var två kisspölar som möttes på gatan. - Vart ska du gå? frågade den ena kisspölen. - Det ska du skita i svarade den andre." Jag kommer ihåg hur pappa X gick från likblek till skakandes av skratt. För att inte tala om sönerna och hustrun som vi inte sett skratta så hjärtligt någonsin tidigare.

 

Varmrätten serverades och efter ett antal nickehistorier kom alla igång. Pappa X, hustrun, de två välartade pojkarna och Nicke gjorde allt för att överträffa varandra i kiss-och-bajs-historieberättandet. Så till den milda grad att vi under desserten inte märkte att vår ettårige son Albin som satt i en hage bredvid bordet hade tagit tag i spjälorna och börjat vandra iväg med hela hagen. Vi upptäckte det först till kaffet, när Albin hade lyckats kila in hörnet på hagen i dörröppningen till källartrappen och stod på översta trappsteget och la en kabel i blöjan. Den gången var det på håret att vårt kiss- och bajsprat hade tagit en ände med förskräckelse.

 

Jag läser vidare i SvD ”Varannan timme drabbas en svensk av tarmcancer och omkring 2 600 personer avlider varje år……Räddningen hänger på att bryta de stora sociala tabun som finns kring att prata  avföring och toalettvanor..”  Ja, så står det faktiskt i tidningen. Därför gläder det mig mycket att Nickes kiss- och bajshistorier vid det x-ska middagsbordet kanske var av stor positiv medicinsk betydelse och säkert slipper jag komma till himlen med tarmcancer nu när jag har vädrat detta. Att den ynste av de två pojkarna X numera är lyckligt gift med en man  gratulerar jag av hela mitt hjärta.

 

Tack alla som har modet att bryta onödiga sociala tabun.

 


RSS 2.0