Hemma hos oss!


En smutt från Alkohålet.

 

Hemma hos oss!

 

Till min stora glädje är jag gift med en mycket roande man som varje dag får mig att skratta åt dåliga skämt. Turligt nog skrattar han även själv åt sin vitsighet. Hade det inte varit så hade jag gått omkring med ständig ångest över att bli jättemycket äldre än han, men som sagt, med tanke på att han till och med skrattar åt sina egna skämt när han sitter ensam och kör bil så lär han säkert leva minst lika länge som jag.

 

En sak som roar oss båda, är att namnge de olika delarna av vår trädgård och huset. Där är det kanske till och med jag som går i bräschen och hittar på de flesta benämningarna, men Nicke är mycket noga med att kalla var sak vid dess rätta namn, så han måste alltid suga lite på varje nytt namn innan han anammar det helt. Sen när han väl har gjort det då är det ta mig tusan inte roligt om man skulle säga fel.

 

Här kommer några exempel på döpta delar av vår trädgård och huset.

 

Solvik, Röska Palatset eller Mariannero är ”hududbyggnaden”. För att komma till entrén går man genom Pärleporten och vandrar ner för Yellow Brick Road. På den högra sidan passeras då Snickeboa eller Dassalängan, som det hette innan den blev klar, eftersom den liknar en dassalänga på någon av Stockholms bakgator i början av 1900-talet. Rundar men sedan husets södra sida har vi först de Franska Terrasserna = odlingsbäddar i en sluttning därefter följer det Franska Annexet = en odlingsbädd med glastak gjort av gamla balkongdörren och mittemot ligger Lyckan = växthuset byggt av gamla fönster. Nedanför Franska terrasserna ligger Lillstugan eller Gökboet, som är flera goda vänners sommarstuga. Där bokar de in sig några dagar då och då när de längtar efter oss eller efter Roslagssommar. Den som är plasksugen kan göra det vid Samuelsstrand och för den simsugne är det bara att vada ut i böljan den blå via Karlsudde. I öster har Börje byggt vårt Frukostdäck och i väster Soldäck. Inte för att vi gillar att sola, men det passar liksom så bra med ett soldäck och alltid kommer det någon på besök som vill sträcka ut sin lekamen på en solstol.

 

Via boningens entré går man direkt in i vår tillbyggda hall Kajutan, vars golv har en lucka med plexiglas som ingen vågar gå på, så vi har lagt en matta över. Men tar man bort mattan och öppnar luckan är det bara att klättra ner i Alkohålet = vinkällaren (namngiven av vännen Therése Ehrenborg) och det vågar alla. Den som väljer att gå in i husets gamla del passerar Blå Hallen, med blåmålade väggar såklart, sedan har vi Paulunen, Designrummet, Antikrummet eller The Office och köket som heter Byssan, detta med tanke på att min man har varit sjöman och att det är han som lagar nästan all mat. Vindsrummet är inrett som gästrum och heter Cupolen (namngiven av vännen Anders Eldeman och hans väninna Anna). På nedre plan har vi Master Bedroom, Majsans SPA och nytillskottet Sjösalen med Sommarbyssan och stora skjutfönster mot sjön. Där har vi bott hela somrarna sedan det blev klart för snart tre år sedan.

 

Nej nu har klockan passerat 18.00 och det är påskafton. Vi skulle egentligen varit med underbara vänner på fest i Täby, men tyvärr är jag sjuk med feber, hosta, ont i huvudet och allt därtill, fast en liten Nickedricka ska jag nu avnjuta tillsammans med maken som jag bara har sett baken av i dag, när han har stått i ett lyckorus lutad över sina odlingsbäddar.

 



Solvik/Röska Palatset/Mariannero, Pärleporten och
Yellow Brick Road.



Lillstugan eller Gökboet.



Plaskande systerdottersönerna Emil och Axel på
Samulesstrand.



Blå hallen med inblick i Paulunen.



Del av Kajutan.

 

Bild på Designrummet ser du i inägget "Dags att goa in sig!" Mars 2010.

Bild på Karlsudde ser du i inlägget "MacBett räcker ut tungan åt mig när jag ska bada!" Juni 2010.

Bild på Frukostterassen ser du i ingägget "Tant Berta, hästbajset och de rosa pionerna!" Juli 2010.

Bild på Snickeboa ser du i inlägget "I dag skulle du ha sett oss Börje!" Augusti 2010.

 

Resterande nämnda namngivna delar av Solvik kanske kommer med på bild i något framtida blooginlägg.


GLAD PÅSK alla vänner ute i cyberrymden.


Arboristen i Rö!



Albin gav sig inte förrän Linden var perfekt beskuren.

 

Arboristen i Rö!

 

Linden blir bara större och större, Ölandstoken likaså. För fem år sedan designade jag vår drömträdgård. Den tog ett par somrar att anlägga tillsammans med vår vän Börje som med sin otroliga arbetsinsats såg till att vi kunde förverkliga vårt önskemål om en trädgård för alla ändamål. Det blev uppfart för bilarna, snickarbod, skyddat vedupplag, rundade trädgårdsgångar, ”Yellow Brick Road”, stenmur, frukostterrass, blomsterrabatter, växthus, odlingsterrasser, hallonland, jordgubbsland, "Karlsudde", stensatta uteplatser, "Sjösalen" och så vidare. Börje och jag arbetade tillsammans och Nicke bistod med glada tillrop och inhandlade jord och frön och började snart odla tomat, gurka, lök, blomkål, zucchini, sallad, pumpa… you name it. Gödsel hämtade han utanför grannens stall, naturligtvis med grannens goda minne. Och det har växt och växt och växt. Just nu har vi hela vardagsrummet fyllt med förodlingsbäddar, så i år blir det ännu fler sorter... mer av ALLT!

 

Även buskar och träd växer så det knakar. Börje som utan förvarning begav sig till sällare jaktmarker för ett och ett halvt år sedan, hade ju varit så fantastisk på att ta tag i allt det ”jobbiga” med trädgården, som att beskära äppelträd, vända jord och kratta löv. Sedan han lämnade detta jordelivet har många av trädgårdsbestyren känts oöverstigliga. Förra året var vi så tagna av sorgen efter Börje att vi hade svårt att se hur vi skulle klara trädgården i framtiden. Men nu var det dags för oss att ta oss i kragen. Jag sms:ade till Albin, Mimmi och Simon att jag önskade deras hjälp med det grövsta trädgårdsarbetet och tro det eller ej. De kom, de såg, de segrade! Vilket gäng. Albin beskar träd som värsta certifierade arboristen, Mimmi krattade ihop vartenda löv och Simon fyllde skottkärra på skottkärra och fraktade ner till strandkanten där Nicke satte igång världens brasa och själv klippte jag ner tolv överstora Ölandstok med min nya fina batteridrivna sekatör. Sedan blev det grillpremiär och smaskig sallad med min moster Gertruds hemliga specialdressing som jag fick receptet till när jag var och hälsade på mina släktingar i USA 1969.

 

Börjes leende värmde och la sig som bomull runt mitt hjärta när han satt på sitt moln och kollade in familjen Wagemyr i trädgårdsaction. Och så hörde jag hans stämma däruppifrån, "Åh vad ni har varit duktiga i dag. Nu har ni bara resten kvar."



Efter fem dagar vet redan Poppe att man måste hjälpa till hemma.


Inte ett enda löv undgick Mimmis nit...


... och Simon såg till att frakten fungerade.


Vilken underbar dag! Tack Albin, Simon och Mimmi. Så här måste vi umgås oftare ;)

Och härmed döper jag dig till...


Nicke håller en skål med dopvatten, Gurianne har en gudomlig varelse i
sin famn och Janne visar upp en målning föreställande skyddsängeln.

Konstnär: Janne Loffe Carlsson


Och härmed döper jag dig till…

 

…Poppe Pavarotti! Namngivningsceremonin ägde rum i dag kl 16.45 på Kung Knuts väg i Kristianstad. Det var mycket stämningsfullt, Nicke agerade dopförrättare, Gurianne gudmatte, Janne skyddsängel och underteckand förevigande fotograf. Härligt att ha kamrater som är lika lekfulla som vi i stunder som dessa. Välkommen in i våra liv Poppe!

 



Sandven-Carlssons West Highland Terrier, Nisson 2 år, tycker att att
Tedentad-Wagemyrs Norwich Terrier, Poppe 10 veckor, är lite väl barnslig.

 

Lycklig Matte.




Så himla coolt!

Så himla coolt!

 

Nu är jag så himla cool. Man behöver bara skriva http://tedenstad.se för att komma till min blogg. Det är inte jag själv som har fixat det utan min yngste slyngel Simon. Han är en riktig hejare på allt med datorer och sånt. Troligtvis kommer han att stöna högt när han läser detta, för exemplet att han fixat min adress som ett bevis på att han är bra på datorer är säkert löjligt … men inte för mig! För mig är det STORT!!!

 

- Som sagt var Simon, stöna på... du och jag har sedan du var i tvåårsåldern rykt ihop oändligt många gånger, men det finns inga som kan samarbeta och få ut så mycket av varandra som vi. Nu har vi lugnat ner oss något i vår relation. Du är ju trots allt 27 fyllda och jag snart 61, så vi försöker lägga band på våra känsloyttringar så gott det går. Vi har så mycket gemensamt och det är troligtvis likheten mellan oss som gör att det gnisslar. En speciell sak vi har gemensamt är att vi gillar att formulera oss i skrift och fabulera fritt. Bland annat har det för din del resulterat i många fina sångtexter och poem. För några år sedan fick du till och med en av dina dikter publicerade på första sidan i en vackert inbunden samlingsutgåva med vinnande bidrag i en internationell poesitävling. Den boken står på bästa platsen hemma i bokhyllan.

 

När Simon var elev på Fryshusets Gymnasiums rocklinje skrev han mycket. En av idéerna i Fryshusets pedagogik var att väva samman ämnena och redovisa sina inhämtade kunskaper i långa uppsatser. Många var nätterna dagen före redovisning då Simon och jag höll resten av husets habiter vakna med våra högljudda stämmor. Han hade nämligen jättesvårt att komma igång med skrivandet och han krävde att jag skulle tvinga honom! Sen när han väl hade oljat sina skrivarfingrar hade han ett helsike att avsluta, och då, oftast klocka 4 på natten, var jag tvungen att gripa in igen. Han skulle nämligen gå till bussen, byta till tunnelbanan och vara framme vid Fryshuset kl 08.00 och helst sova en stund först. Ja det var tider det.

 

Nu, snart ett decennium senare hittar jag ett av hans alster i min låda och får en varm flashback. Uppgiften han hade fått hette ”Min Historia” och var en samuppgift i ämnena svenska och historia där de skulle välja en person, gärna släkting, som föddes för cirka 100 år sedan och följa den personens liv och efterlevande fram till i dag. Parallellt skulle de redovisa historiska händelser under samma tidsförlopp. Jag minns det som i går, när han efter ett upphetsat igångsättningsgräl mellan oss, till slut ringde min mamma och intervjuade henne. Tur att hon var en nattuggla som gärna spenderade småtimmarna med att delge barnbarnet Simon sin mammas historia, det vill säga Simons mormors mors historia. Sedan fyllde Simon i med sin egen berättelse och lite allmän historia som han redan kände till, eller  läste samma natt i ett par böcker.

 

Resultatet av den nattens vedermödor har jag fått tillstånd av Simon att publicera här. Jag vill gärna göra det för jag har fått så mycket uppskattning från Forsheda- och Värnamobor som blir glada av att läsa om gamla tider i min blogg och om människor de kanske minns. Skulle det nu vara så att ni kära läsare minns saker på ett annorlunda sätt än vad Simon har beskrivit i sin historia, så hoppas jag att ni har överseende, för detta är ju hans subjektiva berättelse, kanske romantiserad av Simon och hans mormor. Det är också en berättelse som beskriver, inte enbart Simons, utan även min historia. Här kommer uppsatsen.

 

Min Historia

Fegen vältrar sig som en stålgrå val i det halländska novemberlandskapet. På höjden ligger småbruket, en röd stuga, en lada med plats för tre kor, en vedbod och ett utedass. Från fönstret syns ett svagt sken från fotogenlampan som hänger i husets kammare. Ljuset faller på den våta grusgången och får den att skimra en aning. Rök glider ner från skorstenen, rullar över hustaket, stiger till sist en aning och skingras i höstvinden. Ett skri skär genom husväggen. Aktiviteten i huset ökar. Snabba steg ljuder mot trasmattorna. Ett växelbad utförs. Slutligen skriker det förstfödda barnet. En flicka. Året är 1882.

 

18 år senare står Gerda Bernhardina Carlson, min mormors mor, på kajen i Göteborg. Hon har tagit farväl av föräldrarna och elva småsyskon. Hos startar resan som ska ta henne, via världsmakten England (som gjorde härskaranspråk på en fjärdedel av jorden under drottning Victorias styre) till det förlovade landet Amerika. Allt hon äger ryms i en liten koffert. Hon är ensam.

 

Utvandringen

Mellan åren 1850 0ch 1930 flyttar runt en miljon svenskar till USA. Både på landsbygden och i städerna är det fattigt. Många har inte mat för dagen. Det saknas kunskap om hur man bäst odlar jorden och industrisamhället har inte utvecklats ännu. Rikedom finns men bara hos en liten överhet. Många med Gerda flyr sitt hemland för att slippa svälta.

 

Väl i Amerika får hon anställning som piga i en rik familj in Nagatuck, Connecticut. Hon får arbeta hårt och hennes enda nöje är att gå till kyrkan på söndagarna. Där träffar hon Carl Emil Lundin från Tångarna i Småland, min mormors far. De finner kärleken hos varandra, sällskapar i några år och 1907 gifter de sig. Paret Lundin flyttar till en källarlägenhet i ett hyreshus där de blir anställda som värdpar. Paul och Gertrud föds i rask takt, men 1912 återvänder den lilla familjen till Sverige eftersom Gerdas lungor inte klarar den fuktiga luften.

 

Emil gör en resa tillbaks till USA i hopp om att tjäna pengar. Han får anställning som tvättare på ett hotell, men när han får reda på att Gerda än en gång är gravid reser han snabbt tillbaka till Sverige och tar fram sitt yrkeskunnande som sadelmakare för att arbeta tillsammans med sin far i det lilla sadelmakeriet i Tångarna. Elsa föds 1912. En olympiad spelas i Stockholm, men detta berör inte familjen Lundin. De bor för långt ifrån och håller sig till sina dagliga sysslor som vanligt.

 

Första världskriget

1914 skjuts ett dödsskott i Sarajevo. Den österrikisk-ungerske tronföljaren och ”generalinspektören för samtliga väpnade styrkor”, ärkehertig Franz Ferdinand, och hans gemål, hertiginnan av Hohenberg mördas. Hela världen skakas av attentatet. Detta sägs vara startskottet för första världskriget. Svenskarna mobiliserar, men regeringen gör en neutralitetsförklaring som lugnar stämningen i Sverige. De flesta svenskar tror att kriget ska bli kortvarigt. Hela världen krigar snart, men Sverige förblir neutralt. Kriget varar till 1918.

 

Gerda och Emil bygger sitt första egna hem i Forsheda i Småland

1917 står det egna hemmet klart. Det är ett boningshus i två våningar med källare, en verkstad till Emils sadelmakeri, en vedbod, ett hönshus och dass, Gerda är en omhändetagande och trygg person med en stark gudstro. Emil är innovativ och en sökare. Tillsammans bildar de ett hem med öppen dörr och mycken värme. Emil har tagit med sig idéer från USA och är alltid först med nymodigheter i det lilla samhället. När radion kommer införskaffar han genast en och åker runt i bygden och tar betalt för att folk ska få höra på radio. Han köper en bil och åker runt och säljer sina remmar och sadlar på marknader runt om i södra Sverige. Han tillverkar gungor, skor, docksängar, tvättsträck (av italiensk modell), svängdörr och myggnät och snurrande serveringsbord till sin familj, Astrid föds 1919, Birgit 1921, min mormor Vivian 1924 och Sonja 1927.

 

Mellankrigsåren

Mellankrigsåren är inte bara frid och fröjd. Tyskland som har förlorat kriget, är skuldsatt över öronen i skadestånd till de övriga europeiska länderna. Detta leder till att den tyska marken masstrycks som i sin tur leder till hyperinflation. Man behöver skottkärror med pengar för att handla frukost.

 

En ond cirkel drar igång. USA som har lånat ut pengar till många av de krigsutsatta länderna i Europa för att hjälpa dem att komma på fötter, drabbas som en kniv i sidan av en börskrasch. Detta resulterar i att USA måste få in mer pengar för att räta ut sin ekonomi och begär därför återbetalning av sina lån. Följaktligen går detta ut över de europeiska ländernas ekonomi. Sverige klarar sig till en början men Kreugerkraschen kommer som ett brev på posten. Även försäljningen i marknadsstånden blir lidande av lågkonjunkturen. Gerda och Emil får jobba hårt för att försörja sin stora familj. De två äldsta barnen, Paul och Gertrud som var födda i USA, reser tillbaka innan de blir myndiga, eftersom de har amerikanskt medborgarskap och tror att de kommer att kunna försörja sig bättre där än i Sverige.

 

Det råder en häktisk stämning bland arbetarna i vårt avlånga land. De har dåliga villkor, tunga arbeten, långa arbetstider och låga löner. Det är fortfarande en liten överhet som har det gott ställt. Strejker och upplopp hör till vardagen. ”Ådalen 31” är det mest kända upploppet då militären rycker in för att skingra demonstranterna och dödar fem arbetare. Detta är en svart fläck i Sveriges historia.

 

Andra världskriget

Det tyskland som efter första världskriget känner sig förrått och är revanschsuget, börjar under Hitlers ledarskap begära mer utrymme. Nazisterna öppnar lätt med att förfölja judar och andra ”orena raser” och att göra anspråk på mer land av de kringliggande nationerna. 1936 går ett OS i Berlin som Hitler förvandlar till nazistpropaganda. Emil, som är intresserad av vad som händer i världen sitter ofta vid sin radio och lyssnar på utvecklingen i Tyskland. Han tycker inte om det han hör. Gerda och Emil har ingenting till övers för Hitlers politik.

 

1938 kulminerar Hitlers judeförföljelser i Kristallnatten. ”Den 9 november mister (enligt högsta partidomstolens statistik över progromens verkningar) 91 judiska affärsinnehavare livet, 29 judiska varuhus totalförstörs av brand, 171 bostadshus och 101 synagogor raseras eller bränns ner, 7500 butiker plundras och slås i spillror och omkring 35000 judar grips och förs till förvaringsläger. Under november sätts ungefär 10000 judar i Buchenwald, Dachau och Sachsenhausen.”  Tio månader senare invaderar Tyskland Polen och det andra världskrigets utbrott är ett faktum.

 

Gerda och Emil tar hand om alla.

Gerda inreder en tygaffär i ett rum. Emil tar emot gesäller i sin verkstad. Alla bor och äter hos Gerda och Emil. Tiderna är hårda, man har ransoneringskort på många varor som socker, kaffe etc. och man har motbok för att få köpa sig en kvarting då och då.

 

Reiser Kempfher kommer på ett lastbilsflak till Forsheda. Han har flytt genom en ventil från ett tyskt koncentrationsläger. Han är undernärd. Han är jude. Emil och Gerda tar sig an honom. I koncentrationslägret har han arbetat som sadelmakare och kan därför hjälpa Emil i verkstaden. Hönshuset inreds när dottern Astrid blir gravid och gifter sig med gesällen Gunnar. Övervåningen blir en lägenhet till dottern Elsa och hennes fästman Yngve som är slaktare men har vissa problem med spriten. Man förskjuter ingen. Alla får värme och hjälp.

 

Vivian träffar Sigurd

Gerda och Emils näst yngsta dotter, nittonåriga Vivian, blir betagen i en stilig man. De träffas på dansbanan i folkparken i Värnamo. Året är 1943. Sigurd, en ung brottare på elitnivå, ligger i beredskap på Gotland under krigsåren. Efter att Vivian har presenterat Sigurd för sina föräldrar, får hon ett utlåtande av Emil ”Han har ju stora händer och lätt för att fatta.”

 

1946, ett år efter krigsslutet, gifter de sig. De kämpar för brödfödan. Vivian arbetar som affärsbiträde på konfektionsfirman ”Nordblom och Törns” i Värnamo. Sigurd som måste försörja sin mor som är nybliven änka, och sina sex yngre syskon, funderar under beväringsåren mycket på hur han ska komma ur den onda cirkeln av fattigdom. Att studera är det inte tal om, pengar för det finns inte. Som tolvåring sålde han godis på tågen när de växlade spår i Värnamo. Det var där han upptäckte att man fick större del av kakan om man hade eget än om man var anställd. Sigurd beslutar sig för att starta eget.

 

Morfar startar Forsheda gummifabrik

Sigurd har arbetat på Värnamo gummifabrik och kan en del om den branschen. Hans lumparkompis Erik Sporre kan också branschen då han jobbar på gummifabriken i Gislaved. Sigurds svärfar, sadelmakaren Emil Lundin, känner till en lokal som ska hyras ut i Forsheda och tipsar Sigurd som genast slår till och hyr lokalen för sin blivande fabriksverksamhet. Kompanjonerna beslutar sig för att satsa 5000 kronor var i startkapital och tar med Eriks bror Sten för att få ytterligare 5000 kronor. Sigurd, som inte har någon säkerhet och därför inte kan få något banklån, ber sin frus arbetsgivare Yngve Törn, och sin svärfar Emil, om borgensförbindelser. Yngve Törn villkorar att Vivian inte får bli gravid på två år.

 

Under kriget var det importförbud på gummi. Skottkärrehjul hade blivit en bristvara. Sigurd och hans kompanjoner tar tillfället i akt och börjar tillverka skottkärrehjul. Vid den här tiden flyttar Sonja, yngsta dottern till Gerda och Emil, med brustet hjärta till sina syskon i USA för att söka lyckan. Dottern Birgit gifter sig med sin ungdomskärlek Ragnar och flyttar till Stockholm. Vivian och Sigurd får sitt första barn, min moster Eva föds 1947. Reiser Kempfher han som hade kommit till Gerda och Emil under andra världskriget, anställs vid Forsheda gummifabrik och blir förman.

 

1950- och 60-talet – en god tid för många, men inte för alla.

Min mamma Marianne föds 1950 och morbror Bo 1956. Människor präglas av framtidstro. Man köper bilar och tv-apparater, nya musikstilar utvecklas, industrisamhället byggs upp, mormor Vivians far Emil som har levt ett helt liv med framtidstro, får aldrig uppleva välståndet. Han dör i lunginflammation eftersom han inte kan lämna sin läst, utan går ut i den kalla verkstaden medan han fortfarande är sjuk. Att sjukskriva sig är inte aktuellt för sadelmakaren Emil Lundin. Gerda är kvar i huset tillsammans med dottern Elsa och svärsonen Yngve. Elsa har fått en sjukdom som har gjort henne helt blind.

Forsheda gummifabrik, numera Forsheda AB, med morfar Sigurd i ledningen och med mormor Vivian som värdinna vid all representation, som på den tiden hölls i hemmet, utvecklas till en världsomspännande koncern som specialiserar sig på industrigummi och civilgasmasker. Vivian och Sigurd bygger en sommarstuga, de bygger en villa, kör fina bilar och snart bygger de en inomhuspool också. De får det bra och mormors mor Gerda får uppleva sötebrödsdagarna innan hon går bort 1961, 79 år gammal.

 

I landet Sverige bygger man hus i betong, de ska vara funktionella. Romantiken försvinner från arkitekturen. Man bygger upp samhället enligt Per Albin Hanssons idéer om egnahem för alla. Ute i världen råder det kalla kriget. Sovjet och USA riktar stridspilar mot varandra i form av atomvapen. I USA kämpar de svarta för rättvisa med Martin Luther King i spetsen, John F Kennedy är presidenten alla älskar. Med Kennedy i ledningen tror man på världsfred i framtiden. Båda blir skjutna, mördade.  Bakom järnridån i Sovjet utövas tortyr och människoförföljelse som västvärlden inte får reda på förrän långt senare. USA krigar i Vietnam.

 

Gerdas och Emils barnbarn/min mor och hennes syskon

Eva, Marianne och Bo växer upp i ett harmoniskt och välbärgat hem. De ekonomiska gränserna för utbildning existerar inte längre. Skolväsendet har utvecklats och alla tar studenten. Slutet av 60-talet och hela 70-talet präglas av vänstervågen. Man demonstrerar mot USA:s krigsföring i Vietnam och begrepp som ”Love, Peace and Understanding” används flitigt. Man demonstrerar mot allt. ”Almarna åt folket!” och ”Ropen skalla…” o.s.v. ekar i demonstrationstågen. Jämlikhet, solidaritet, lika lön –slagorden flödar! Min mamma, Gerd Marianne Tedenstad, känner sig aldrig hemma i vänsterrörelsen. Hon kan inte identifiera sina föräldrar med ”Sprätten som satt på toaletten”, en satirisk bok om rika direktörer. Hennes föräldrar hade ju skapat arbetstillfällen för hundratals och Marianne upplever att de liksom hon själv alltid värnar om sina medmänniskor oavsett ras, religion eller ekonomisk status. Marianne flyttar till Spanien och arbetar där i ett år. Därefter åker hon till England och arbetar inom teatern. Efter två år söker hon och kommer in på scenskolan ”Drama Centre of London”. En av Mariannes studiekamrater där heter Pierce Brosnan. Efter treårig teaterutbildning återvänder hon till Sverige och arbetar som skådespelare. 1979 arbetar mamma på Jönköpings länsteater där hon träffar Nicke Nils Roland Wagemyr när han besöker en god vän som är kollega till mamma. Ljuv musik uppstår, Nicke är nämligen dansbandssångare. Han sjunger sig in i Mariannes hjärta. Bonussonen Patrtick följer med.

 

Vårt glamorösa 80-tal

1981 föds min bror, blivande musikproducenten Nils Albin. Juldagen 1983 är den viktigaste dagen i min historia. Jag föds. Finansvalparnas tidevarv, Yuppies och Miami Vice. Sverige chockas av mordet på Olof Palme. Mammas och pappas egen teater ”Apollo Teatern” blomstrar. Gränser öppnas mellan Öst och Väst. Muren i Berlin rivs.

 

90-talet kommer med krig i Jugoslavien. Bosnier och kroater kommer som krigsflyktingar till Sverige. Främlingsfientligheten ökar. Familjen Wagemyr hälsar på gammelmoster Sonja i New York och åker up till högsta våningen i World Trade Center. Sonja flyttar tillbaks till Sverige. Mamma Mariannes kusiner Vivian och Janet samt mina sysslingar Ryan och Jason kommer till Sverige på besök, kul med amerikanska släktingar. Och sen ba, ja typ, liksom massa tråkig skola liksom. Bara elände. Sen typ göra bort mig första gymnasieåret typ. Japan nästa tänker jag och typ flytta. Sen ba, morsan tokjobbig säger att jag ska gå typ Fryshuset. ”Där accepteras såna konstiga typer som du” säger hon liksom. Ja ba, förtvivlad, men åker typ ändå hem… Sen skriva massa grejer som dessa typ. Och massa musik förstås.

 

010911 terrordåd. World Trade Center borta!!! Ny era. Oroligheter i världen. Nya krig står för dörren. Lite ”Piece, Love and Understanding” skulle sitta fint tycker nr 21 i ordningen efter mormors mor Gerda Bernhardina. Gerda som för övrigt är mitt ursprung (enligt Guinness Rekordbok) till världens största dokumenterade släkt, Långarydssläkten.

 

Simon Wagemyr

2002

 

Tryckta kälor:

Olika skribenter – Krönika över 20:e århundradet

Johan Edström – Min historia

Ej tryckta kälor:

Intervjuer med Vivian Tedenstad och Marianne Tedenstad Wagemyr "

 

Detta skrev min son Simon i sin uppsats 2002. Han fick VG för den, fast hade jag varit lärare hade han fått MVG.

 

Coolt skrivet Simon.


RSS 2.0