En stillbild i mammans album!


Snyggt, men var är hjälmen?


En stillbild i mammans album!


Livets dagar och nätter passerar revy, roliga och allvarliga sketcher avlöser varandra i ett ganska jämt, välregisserat tempo, löper på som en film. Men ibland är det som om någon utanför ens egen kontroll trycker på pausknappen och stillbilder kommer upp på duken. Stillbilder där varje detalj etsar sig fast i själen, stillbilder som framkallas och klistras in i livets album. Det brukar hända mig någon gång om året och en stor procent av mina stillbilder är på Simon.

 

Natten till den 21 januari 2011 klistrades en ny bild in i mitt livs fotoalbum. Ett klick på datorn, ett facebookinlägg och så satt den på plats, bilden av natten då Simon försvann i Pyreneerna. Så här gick det till: Jag gick in på Facebook och tänkte kolla runt lite. Överst låg ett inlägg från Filip som är i Andorra på snowboardsemester tillsammans med lillpojken Simon 27, även kallad Kaffe Myers. Jag läste - "Interesting turn of events Kaffe Myers currently lost in the mountains...".

 

Jag tog omedelbart kontakt med kamraterna som berättade att Mountain Rescures var ute och skannade Pyreneerna efter min son. Klockan var då cirka 20:30 och Simon hade försvunnit vid 17-tiden, naturligtvis lättklädd. Simon är inte den som planerar långt framåt och att strålande solsken snabbt kan övergå i snöstorm en januaridag i Pyreneerna tänkte väl inte han på när han gick ut tillsammans med en väninna som hade det goda omdömet att vända om när vädret blev sämre. Simon däremot fortsatte äventyret på egen hand... och gick vilse. Försökte tydligen ta en genväg genom att kasa nerför berget. Det gör man inte! Inte i Pyreneerna!

 

Jag fick i alla fall tag på Simon per telefon. Han svarade:):):) Och som hastigtast sa han att han var tvungen att lägga på direkt eftersom hans batteri inte fick ladda ur och han väntade på livstecken från Mountain Rescures. Och där satt jag kattvakt tillsammans med den gode fadern i Näsby Park, och pappa Nicke tyckte att eftersom vi ändå inte kunde göra något åt situationen kunde man lika gärna kolla på handboll på TV. Jag trodde jag skulle bli tokig.

 

I min nästa kontakt med någon okänd kamrat till Simon i Andorra fick jag reda på att två andra kamrater hade blivit hämtade av räddningsmanskapet för att försöka hjälpa till och beskriva i vilken härad de trodde att Simon kunde finnas med tanke på varifrån han hade utgått, men inget tydde på att de skulle hitta sonen under natten. Väntan var oliiidlig! Någon gång i timmen sms:ade jag Simon och fick faktiskt svar. På så sätt visste jag att han fortfarande var vid liv. Jag uppmanade honom att röra på sig och han sms:ade tillbaka att han stod på en klippavsats och sjöng glada sånger med sin allra mäktigaste röst.

Runt midnatt hade de lokaliserat Simon med hjälp av starka lampor som de riktade mot bergen och via telefon kunde Simon svara om ljuset lyste över, under, till höger eller till vänster om honom. Det var en lång process, men slutligen lyste de rakt på honom och fast de inte kunde se honom visste de vart de skulle ta sig. En hundpartull skickades ut och efter en ganska besvärlig räddningsaktion, fick jag slutligen prata med Simon när han satt inlindad i filtar på brandstationen i Andorra alldeles hel och välbehållen. Då var klockan kvart över ett på natten och han hade varit försvunnen i åtta timmar.

Ibland är Simon en riktig pratkvarn, men inte just nu och inte i just detta ämne, så exakt vad som hände vet jag fortfarande inte, men på Facebook lade han ut en länk till en tidningsartikel om händelseförloppet och via googleöversättningen förstod jag att min älskade son hade haft änglavakt den natten. Sedan dess har Simon och hans kamrater bland annat blivit evakuerade från lägenheten på grund av att en elbrand utbrutit, de har fått bo gratis på ett spahotell i samband med evakueringen och de har bilat i flera timmar i mörkret på världens smalaste serpentinvägar tur och retur Barcelona för att tvätta sina kläder i en tvättautomat. Bilderna på Facebook vittnar om djärva snowboardturer, men om cirka tre och en halv veckor planerar Simon att komma tillbaka till Sverige och tjäna ihop mer pengar för att spendera på nya äventyr. Älskade Simon, mitt livs största utmaning är att vara mamma till dig, och du får aldrig glömma...

... att du är så förvinnande god att ha vid liv.





Kommentarer
Postat av: Åsa N

Åh, jag förälskade mig i din sista mening :) Stor kram till dig och trevlig helg!

2011-02-04 @ 15:53:59
Postat av: Nica

Ja du.. Mammahjärtat, det slutar aldrig att slå...

Aldrig..

<3

2011-02-04 @ 22:53:55
URL: http://nicasnyttigheter.blogspot.com
Postat av: Lee-Anne

I only read this by Google Translate.

I enjoyed reading it very much.



I am SO glad Kaffe is safe. He should stop getting into trouble!

2011-02-05 @ 21:38:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0