Minnenas album 5

En gymnast faller som en fura

 


En skicklig fotograf har fångat Julian poserandes utan
gitarr.

 

Jag hade just briljerat med en handvolt på plint, det vill säga gjort avstamp från en sviktbräda, kastat mig upp på händerna, skjutit ifrån i en båge, landat på fötterna, ställt mig sist i kön och kände mig sådär härligt vig och sprallig när 65 kilo testosteron dök upp i dörren, gled in och placerade sig bakom mig. Jag bar en urtvättad collegetröja med texten Long Island som jag hade köpt på, jo det är sant, Long Island. Så här löd vår första konversation:

J: Are you American?
M. No I´m Swedish.
J: Really, so is my mother.
M: And you are?
J: Julian.
M: It´s my turn to jump.
J: Come on then.

 

 

   "Fan han är bög", tänkte jag senare samma dag på buss 73 mot Kensington. Han skulle mot Fulham och jag hade upptäckt hans långa, vackra, polerade naglar precis innan han klev av i Knightsbridge. Det visade sig framöver att han var flamencogitarrist och de långa naglarna var bara på högerhandens fingrar. Vi blev ett par och inte bara han, utan även hans söta mor och stilige far älskade mig från första stund. Modern hade lämnat Sverige som nittonåring för att turnera världen över som dansös, först hos Kurt Jooss och därefter i Ballet Russe. Under en turné i Nord- och Sydamerika hade hon träffat sin dansande, blivande make och kommande barns far. De slog sig ner i Caracas Venezuela. Där startade de en dansskola och fick tvenne söner som växte upp och skickades till internatskola i Midhurst i södra England. Långt senare återvände föräldrarna till det forna imperiet och bosatte sig i Londonförorten Claygate.

 


Dåvarande svärmor och...

 


... svärfar in spe.

 

Åter till mitt ego. Jag jobbade som sagt idogt med mina studier i engelska och hade som enda mål att vara bäst på det. Julians filosofi var att allt är möjligt och en dag sa han "Marianne, what do you really want to do professionally?" "Act", svarade jag på skoj, för jag gillade ju teater men att ha det som yrke fanns inte ens i min fantasi. Då kontrade Julian med en axelryckning och sa "Try it". Där och då tog mitt liv en annan vändning.

 
Trackback
RSS 2.0