Vi vandrade i bergen!



Gruppen på toppen!

 

Vi vandrade i bergen!

 

Mia och jag tog oss en extra tjejsemester på Gran Canaria. Två marsbleka RVSS:are på vift. Vår idé med veckan var ”inga måsten” utan bara göra det som faller oss in. Men vi är ju inte direkt några lapande solkatter, så en hel del aktiviteter föll oss in. Bland annat Mountain Tracking. Vi gick tillsammans med en organiserad grupp under strikt ledarskap första gången, något att rekommendera när man ger sig ut i okänd natur. Jag upptäckte till min stora förtjusning att knäna höll. Jag hade visserligen preppat med knäskydd och en värktablett, men ändå… det var en riktig seger att känna att de, speciellt det högra, stod pall. Jag har ju haft så ont, så ont, så länge, så länge. Men idogt simmande och försiktiga promenader i MBT-skor har gett resultat. Problemet var att jag inte hade något flås, eller rättare sagt att jag flåsade som ett gammalt ånglok under tvåtimmarsbergsbestigningen och benen kändes som stockar. Ett nytt fenomen för mig. Under hela mitt tidigare liv har jag av naturen haft bra kondition.



Vi vilade med utsikt över vår semesteranläggning.


Mia som är en god kamrat, vilade snällt tillsammans med mig när fysiken sa stopp. Gruppen pauserade vid vackra utsiktsposter med jämna mellanrum, så vi nådde toppen tillsammans, fast jag var nog lite tröttare än de andra. Bergsvandringen gav oss blodad tand och det blev ytterligare två helvetesvandringar till toppen för lättfotade Mia och mina tunga ben. Skööönt med självplågeri ibland! Förutom bergsvandringar, ägnade vi oss åt vattengympa, simturer i Atlanten, strandpromenader, minigolf, marknad och samtal samt intagande av läcker mat och läskande drycker. Summa summarum, en skön semester för både kropp och själ.

 


Efter marknaden tog vi en "Tapas especial" till lunch för vi var sugna på
något lätt hahaha... med en kall San Miguel gick det ner.


Hemkomna till svenska kylan sammanstrålade vi med övriga RVSS-gänget på Cirkus på Djurgården och skrattade oss lyckliga tillsammans med Mia Skäringer, även om skratten fastnade i halsen flera gånger under föreställningen. Sedan tog vardagen vid och jag har ägnat en stor del av min tid åt att inreda nya kontoret-/ övernattningslägenheten i Täby, så att den nu känns inspirerande, mysig och hemmavan. Gamla lägenheten blev såld till slut.

 

Nu har jag kommit igång med ett nytt roligt projektarbete som produktionsledare i en filminspelning som äger rum i Stockholm med omnejd. (Jag har alltså slutat harva i Sundsvall och slipper flyga som en guttaperkaboll mellan Bromma och Midlanda.) Jag har även ett annat roligt deltidsengagemang som ”biträdande” turnéläggare åt Bosse Parnevik som säger sig ska göra sin absolut sista turné med ”Parneviks Gubbröra”. Ja, ja, tiden får väl utvisa hur det blir med den saken. Han har ju gnistan kvar och alla teatrar gör vågen när jag ringer och bokar in hans föreställning. Härliga tider, strålande tider! Kolla gärna in hemsidan på http://parnevik.se .

 

Jo förresten, komiskt nog har jag lyckats lägga in ett besök på utställningen Lugn och ro, designad av Mia, i Vallentunasalen och där genomgick jag ett provapåpass av Power Yoga, så lugn och ro har jag inte haft en endaste sekund sedan jag hem kom, men i kväll är det Lugn och Rö som gäller. Ensam som jag är, med en make på turné.

 



Harry tog en paus i filmandet medan...



...regissören Mathew visade åt vilket håll Johannes skulle jogga.

 

I morgon är en annan dag.


Frankie Boy på sydliga breddgrader!


Vi kunde inte motstå att palla ett par citroner som växte invid ett tee på
golfbanan Campoamor.


Frankie Boy på sydliga breddgrader!

 

Fjärde dagen i Torrevieja var dagen det hela handlade om. Nicke uppljöd sin stämma för 107 utflyttade nordbor. Det var ”Sveorna” som hade sin årliga fest. Händelsernas centrum denna afton var Hotel Masa, beläget på en klippa vid Medelshavets strand. Ja, ni har kanske redan skådat utsikten med all sin nakenhet i förra blogginlägget. I reklamen inför kvällens specialimporterade Sinatra-underhållning stod det att Nicke är en sång- och dansman, hahaha… Alla som känner Nicke, vet ju att han inte är kapabel att ta ett enda koreograferat steg. Men han är ju en snajdare som ställer sig bredbent och vickar på höfterna i takt med musiken ibland, och det händer att han tar ett och annat spontansteg som kan se riktigt snyggt ut. Förlåt Nicke, nu är jag kanske lite väl elak, men din djupa, klangfyllda, sammetslena röst duger gott att förföra publiken med och skicka upp tanterna till sjunde himlen, även mig, och då spelar koreografin ingen roll.

 

Hotel Masa hade dukat fram en buffé som heller inte gick av för hackor, med alla tänkbara läckerheter från havet, jorden och det lokala slakteriet. Cavan flödade och det spratt i benen på de mest dansanta. En riktig toppenkväll blev det tack vare ideella krafter som ser till att svenskar i förskingringen får det där lilla extra att förgylla sin soliga, sydliga tillvaro med. Nicke och jag som hade förmånen att få stå i centrum under fem sköna dagar med privatchaufför, golfrunda, mysiga restaurangbesök och rotarylunch på Club Nordica är så innerligt tacksamma för all den kraft ni lade ner på vårt välbefinnande. Gunilla och Peder, vilket underbart värdpar ni var som fixade och trixade, bjöd oss till ert vackra hem och stod på pass hela tiden. Och inte att förglömma vår gamle vapendragare Henrik, före detta kommunstyrelsens ordförande i Täby, med fru Barbro. Vi uppskattar er gästfrihet, som till och med tog oss in i det allra heligaste, nämligen Henriks egen snickeboa. Tack alla fyra vinterboende torreviejaner för det roliga och intensiva umgänget.

 

Viva Espana.


Strandstudier i Torrevieja!



En underbar strandsyn.

Strandstudier i Torrevieja!

Vi tog oss en solskenspromenad till centrala Torrevieja, maken och jag. MBT-skorna gav den rätta svikten för knäna och luften var lagom frisk. Frukosten hade just lagt sig tillrätta och vi mådde så där bra som man bara kan göra första dagen när man anlänt till ett varmare klimat. Det blev en cortado på ett lokalt café innan vi nådde den fashionabla strandpromenaden med kommers upp över öronen, kryllandes av afrikanska säljare vars öde man inte kan låta bli att fundera över. Var kommer de ifrån? Kom de hit på någon människosmugglares ranka båt? Lyckas de någonsin få en klocka eller en handväska såld eller driver de någon paralell verksamhet? Skickar de pengarna de tjänar till sina familjer i någon avlägsen by i Afrika? Inte vet jag, men att vi männoskor har olika livsöden blir så tydligt på platser som denna. Jag missade att fånga dem på bild, men knäppte i alla fall fotot här ovan med min iPhone. Vilket gäng! De är inte här för att sälja klockor, det är ett som är säkert.

Nicke och jag gick till en PUMA-store och köpte skor på rean, vi ska gubevars spela golf i morgon och hade inga lämpliga skor för ändamålet. Övrig utrustning får vi låna av arrangören för torsdagskvällens festiviteter med "Nicke Sinatra". Jag inhandlade också en PUMA golfkeps och på marknaden köpte jag ännu en hatt som under promenader ska skydda min rödlätta hy. Så en afrikan fick i alla fall sälja en hatt till mig.

Efter ett par timmars traskande, slog vi oss ner på en strandrestaurang och jag beställde en gaspacho och VATTEN! Nicke däremot gick hela vägen, tog först en gin tonic och sedan en San Miguel till sin tortilla. Att jag valde vatten hänger enbart ihop med en envis förkylning som vägrar lämna kroppen och jag vill inte ge den chans att ta nytt grepp om min hälsa på grund av felaktigt leverne. Det räcker med att jag ägnade helgen åt att överanstränga mig i flytten. Nu vill jag bli helt frisk!

En riktig kick fick jag när vi kom tillbaks till hotellet och jag tog en titt ut över havet och stranden från vår terass, för där nere stod en naken man. Den karlakarlen undgick inte min kameralins, synd bara att man inte är utrustad med bättre teleskop när man ska leka paparazzo. Beviset för den vackra vyn ser ni alla fall här.


En man i bara mässingen alldeles solo.

Det är roligt nästan jämt.

RSS 2.0