Minnenas album 1

 Världens bästa farmor

 


Min farmor Gerda

 

Min farmor Gerda som var född på 1800-talet blev änka vid 44 års ålder. Det var ingen lätt situation att bli ensam med sex söner och en dotter när det varken fanns änkepension eller barnbidrag. Farmor gjorde allt för sina barn och barnen allt för henne, så på något sätt klarade de situationen. De äldsta fick hjälpa till med försörjningen. Detta var under andra världskriget och min pappa Sigge som var äldst blev årligen inkallad till militär beredskap på Gotland. Ändå fick han slantar över som skickades hem till mor och småsyskon. Under den tiden gick pappas fästmö Vivian varje lördagskväll och hälsade på sin blivande svärmor för att känna närhet till sin älskade. Hon brukade ta med sig godis till Sigges småsyskon. Sjuårige Egon blev förälskad i den vackra godisfen. Egon trodde att Vivian kom till dem för hans skull. Gissa om besvikelsen blev stor när han upptäckte vem Vivian egentligen var kär i. Den kvällen gav han Vivian en sårad blick. Du ä’ Siggessassa fjälla, hulkade han. Det tog tid för Egon att smälta nesan, men när han blev äldre äktade han fröken Ulla-Britt som var en kopia av Vivian med sitt mörka hår och bruna ögon.

   På femtio- och sextitalet minns jag hur farmor jobbade med hemarbete från pappas gummifabrik. En chaufför levererade gummibitar som skulle stansas och där satt farmror vid sitt köksbord och stansade några timmar varje dag. En gång i månaden åkte pappa dit med ett brunt kuvert. På den tiden fick man lön i kontanter, alltid i ett brunt kuvert. Jag brukade följa med för det var så mysigt hos farmor. Kaffebordet stod dukat med sju sorters kakor när vi kom, vare sig det var dags för det bruna kuvertet eller ej. När hon blev gammal och inte orkade jobba längre åkte pappa ändå dit regelbundet med ett brunt kuvert.

   Den 27 december var farmors födelsedag. Då bjöds det på kalas med  kaffe för de stora och sockerdricka till barnen. Till det serverades ostkaka, jordgubbssylt och vispad grädde. Det var faster Elvy som bakade ostkakan i egenskap av släktens ostkakespecialist. Alla kusinerna lekte med varandra och mina farbröder som kallade sig Elvys brothers sjöng vackert fyrstämmigt både ur sin sakrala och profana repertoar. Det var stojigt och härligt för oss barn, men säkert en hel del jobb för farmor att samla hela sin stora familj i en liten lägenhet.

   Farmor var djupt troende och gick till missionskyrkan minst två gånger i veckan. Hon tyckte det var synd att hänga tvätt på vilodagen och när teven kom tyckte hon det var ett förkastligt media. Min pappa försökte få henne att inse att det var roligt och bra med teve, men det tog sin lilla tid att övertyga henne. Jag minns när farmor motvilligt satte sig framför televisionsapparaten hemma hos oss första gången, då blev det typiskt nog myrornas krig på skärmen. När tevebilden väl kom gick ett program med balettinslag, en syndig konstart som kunde leda till otukt enkigt missionskyrkans budskap. Då fick farmor vatten på sin kvarn. Men några år senare hyllade hon tevens intåg i sitt eget hem. I början tittade hon mest på religiösa program men tids nog satt hon framför Låt hjärtat va’ me och Strindbergs Hemsöborna. Hon ogillade att skådespelarna svor, men i övrigt älskade farmor dessa skildringar av gamla tider och teven blev ett kärt sällskap när alla barnen hade flyttat hemifrån.

   Farmor och jag kom varandra mycket nära då jag bodde hos henne under mitt sista gymnasieår. Farmor hade en underfundig humor, vi skrattade mycket tillsammans och pratade om allt. Det var under den perioden vi avslöjade alla möjliga hemligheter för varandra. En intressant sak med farmor var att hon erkände för mig att hon blivit socialdemokrat trots att partiets politik på den tiden inte gick ihop med hennes religiösa identitet. Farmor var socialdemokratin evigt tacksam för den utveckling hon fått uppleva. Om sitt partival berättade hon bara för mig, inte för sina barn. En annan hemlighet farmor bar på var att hon hade blivit förälskad i en pastor och drömde om honom på nätterna. Längre än till drömmen ledde dock inte förhållandet.   

   Farmor älskade barnen och ville skydda dem från allt ont. Hon berättade att när barnen var små kunde det bli ganska handfast beskydd ibland. När hon bakade bröd i den vedeldade järnspisen brukade hon binda barnen med ett rep runt midjan och fästa andra änden av repet i ett bordsben så att de inte kunde krypa fram bränna sig på den glödheta spisen.

   Ett av mina minnen av farmor var att hon varje julaftonskväll tände en cigarr och la i en askkopp som hon ställde på en plåtbricka. Det påminde henne om maken, min farfar möbelsnickaren Ludvig, som jag aldrig fick träffa. Till vardags hade farfar rökt cigaretter, men varje julafton hade han unnat sig att puffat en cigarr.

   En gång på 70-talet tog mamma och pappa med farmor till Gran Canaria. På den tiden sa man att man måste börja dagen med några centiliter whisky för att inte bli dålig i magen under semestern. Farmor som aldrig tidigare hade druckit en enda droppe sprit, gjorde som hon blev rekommenderad. I efterhand berättade hon hur otroligt bra hon hade mått av de där whiskydropparna. Hon hade nästan varit på väg att be pappa gå och köpa en flaska som hon kunde ha hemma i medicinskt syfte. Fast där kände hon kanske ändå att gränsen gick, så någon mer whisky blev det inte för hennes del. Min kära, kära farmor som levde i nästan 90 år, fostrade sju barn, passade sexton barnbarn, blev gammelfarmor och gammelmormor flera gånger om och fick uppleva så mycket glädje och så mycket sorg. Min egen farmor som älskades av alla.

 
 

Ett ungdomsförhållande

 


Ungdomsförhållandet och jag besökte Tivoli i Köpenhamn

 

Bäste S. Du och jag höll ihop i nästan tre år. Vi gillade varandra och hade mycket roligt tillsammans. Vi var nog inte direkt kära, men jag tror både du och jag tyckte om att vara i ett förhållande. Det var så man som ung på 60-talet hade mest roligt på den småländska landsbygden, tillsammans med andra par. På helgerna arrangerade vi fester, på somrarna åkte vi vattenskidor och det hände till och med att vi fick för oss att åka till Köpenhamn på lunch och gå på Tivoli någon söndag. Du hade varit basist i det populära bandet Jucie Fruits som spelade på klubbarna i och runt Värnamo. Vi blev ihop efter bandets storhetstid, men bandmedlemmarnas fortsatta gemenskap var det inget att ta miste på. Jucie Fruits sångare och casanova var Lång-Olle. Han bytte tjej oftare än du bytte skjorta, men jag minns Lång-Olle säga att om han någon gång skulle gifta sig så skulle det vara med Brigitte Bardot eller med den lika vackra E. H. Det blev E. H. Thord var trummis och Lill-Olle keyboardist. Oftast umgicks du, jag, Lång-Olle, E. och Thord med flickvän. Mina käraste vänner Anna-Kesrti och Bertil var såklart också med allt som oftast. Vi festade förslagsvis i olika sommarstugor runt Bolmen. Jag minns speciellt natten mot söndagen den tredje september 1967. Vi åkte till vår sommarstuga i vänstertrafik och åkte hem dagen efter på höger sida. Det var enda gången det var helt legitimt att inte komma hem på natten, för all biltrafik i hela landet var avstängd. Jag minns också att Lång-Olle och du spelade och sjöng oavbrutet. En morgon efter en fest i Lång-Olles föräldrars sommarstuga halvlåg ni på varsin bänk och klinkade på gitarrerna, du såg mig djupt i ögonen och sjöng smäktande If you ever change your mind, about leaving, leaving me behind…  Den morgonen var jag nästan kär på riktigt. Men annars tror jag att du och jag mest tyckte om känslan att ingå i sammanhanget, för roligt hade vi nästan hela tiden.

   Vi umgicks också med A-C och T, som fick barn tillsammans under tidiga tonåren. Deras föräldrar ställde upp på allt för att ungdomarna skulle klara föräldraskapet. En lördagskväll 1969 då vi var hemma hos A-C och T, bestämde vi oss för att gå Kungsleden tillsammans och vi satte våra planer i verket ganska omgående. Far- och morföräldrarna tog hand om barnet och vi begav oss av till Kiruna för vandring mellan Abisko och Nikkaluokta. När vi vandrade leden över Kebnekaise var det isande vindar och snöyra. A-C sa då att detta äventyr var betydligt jobbigare än det hade varit att genomgå en förlossning. A-C och T klarade även utmaningen Kungsleden med förhållandet i behåll, men du S och jag kom senare fram till att vi skulle vandra skilda vägar. Visserligen hade du sagt till mig tidigare att om du inte fick mig skulle du aldrig bli kär i någon annan. En vecka efter vi gjorde slut träffade du din blivande fru som du fick tre barn med. Så vitt jag vet lever ni tillsammans den dag som i dag är. Jag var tydligen inte så svår att byta ut. Själv tog jag ytterligare nio år på mig att hitta den rätte.

 

 


Jag och Stellan                                                        E.H. och Lång-Olle

Stellan och Lång-Olle jobbade och tjänade bra i sina pappors fabriker och skjutsade sina brudar i
fräcka sportbilar.

 


Vi vandrade Kungsleden, men semestrade även på varmare breddgrader tillsammans.


 

 

Trackback
RSS 2.0