Minnenas album! Del 13.

Group Fourteen!

 

I utbildningen på Drama Centre ingick inte enbart dramastudier utan även att lära sig allt annat som hör en teateruppsättning till. Därför fick vi i slutet av varje termin i ettan, det vill säga tre gånger eftersom de har tre terminer per år i England, arbeta under en tvåveckorsperiod med allt utom dramaövningar. Där slog Drama Centre två flugor i en smäll kan man säga, då vi fick jobba praktiskt med treornas uppsättningar. Den första terminen ingick jag, tillsammans med klasskamraten David, i rekvisitaavdelningen och vi sprang runt på alla Londons marknader för att hitta prylar som skulle bidra till en perfekt atmosfär på scenen.

 


Delar av Group Fourteen på puben efter skolan. Julian sitter i mitten
och frotterar sig. På lördagar efter sista lektionen brukade han möta upp.
Sittande t.v. Sarah (en av eleverna som inte fick stanna till trean).
Stående Lambert Wilson (numera internationell teater- och filmstjärna)
och Angela Walsh (som jag senare har sett i engelska kostymserier).
Lite bredvid, David med bagetterna (åkte tyvärr ut efter ettan) och Michael
Mears (har sedan gjort mest teater- och radio, men sågs i Fyra bröllop och
en begravning). Sittande t.h. Elaine Paton och Alan Coveney (numera framstående
teterskådespelare) fick vara kvar i tre år. Fotografen är jag som också fick stanna tiden ut.

 

 

Det sades att Group Fourteen var en stark grupp med mycken dynamik, Group Thirteen sa man var något svagare medan Group Twelve, som gick i trean när min grupp gick i ettan, ansågs som kraftfull. Naturligtvis kände vi oss mycket speciella som jämfördes med treorna som vi såg upp till som gudar. De stod ju på tröskeln till yrkeslivet och vi fick glänta på deras dörr. Agenter, producenter och regissörer kom och tittade på deras uppsättningar och det var ett helt annat stuk på allt runt dem. Det hyrdes in teknik, det byggdes originaldekorer, de spelade teater för betalande publik o.s.v. Sådant som vi ettor kände låg långt bort i framtiden och som hälften av gruppen aldrig någonsin skulle få erfara.

 

Sista terminen i ettan blev jag uttagen som statist i treornas slutuppsättning och det var det absolut bästa av allt, inget rännande på marknader då inte, utan repetitioner med Christopher Fettes som regissör, något som ettorna aldrig annars fick uppleva. Kostymprovning, koreografi och fullsatta hus fick man också var med om. Jag spelade bondmora i ett spanskt drama. Vi utvalda ettor var hopen som mobbade och dödade huvudrollsinnehaven, spelad av Pierce Brosnan, en tredjeårselev som hade extra Star Quality. Detta visade sig ännu tydligare senare i livet då han blev Remington Steel och James Bond och en av papporna i Mama Mia plus en massa annat. Men i denna uppsättning har jag för mig att han hette Gomez och jag Guzmanes. I slutet av pjäsen dansade vi runt hans kranium uppsatt på en stör och skallade -Long live the Gusmanez. Någon fantastisk dockmakare hade gjort en avgjutning av Pierces ansikte och sedan byggt upp ett mycket trovärdigt avhugget huvud. Jag hade en märklig huvudbonad snodd runt håret och med mina höga kindben liknade Julian mig vid en saftig melon när jag skuttade omkring där på scenen i ett lyckorus.

 


Pierce CV-foto med personlig hälsning.

 

Jag spelade Bondmora inte Bondbrud!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0