Minnenas album! Del 30.

Den högtidliga presentationen.
 
Även om Nicke påstod att han var värdelös på att passa och leka
med barn, lyckades han fånga min systerdotter Louises totala
uppmärksamhet med ett av sina trolleritrick.
 
Nicke hade fått mig på kroken och på den kroken ville jag sitta fast. Det var som att Nicke och jag uppfyllde varandras innersta önskningar om livets mening. Under våra nattliga telefonsamtal var vi osårbara, inget kunde komma mellan oss, trots att vi spenderade timmar med att berätta för varandra om våra respektive tillkortkommanden. Nicke berättade till exempel att han såg sig som en riktigt värdelös pappa som inte alls tyckte om att passa eller leka med barn och jag berättade att jag hade en kille i London som jag inte hade frigjort mig känslomässigt från. Men ingen av oss såg dessa små prekära sakförhållanden som något som skulle kunna stoppa oss från att utveckla vår relation. De var snarare spännande gupp i en rolig puckel-pist-parallell-bana, där målet var lyckolandet.

Fast Nicke var inte alltid helt uppriktig när han beskrev sig själv. Till exempel påstod han att han tyckte om att läsa kulturdelen i Dagens Nyheter medan han egentligen la hela sin själ i sportens tabeller. Eller när jag berättade att jag inte tyckte om att stryka, då sa han att han verkligen gillade det, och ställde sig och strök alla mina kläder så fort han kom till mig, alltså efter den alltid lika passionsartade hälsningsceremonin. Men sådana små vita lögner såg jag mest som charmiga och som ett led i hans strävan att få Jin och Jang att bilda en enhet. Vi var två motpoler som möttes, ta till exempel hans magnifika sinne för oordning och oreda, den stod i bjärt kontrast till mitt orubbliga sinne för ordning och reda. Där kan man säga att vi var som hand i handske redan från första stund. Alla dessa upptäckter till trots, var vi rörande överens om att vi var skapta för varandra.
 

Det här läckra drömhuset lät mina föräldrar bygga och familjen
flyttade in 1961. Hit tog jag Nicke en decemberkväll 1979.

Tredje helgen efter vårt första möte var det dags att presentera Nicke för mina föräldrar. Vi gjorde som vi ofta gjort sedan dess, en spontan utflykt. Nicke hade kommit ner till mig i Jönköping och därifrån fortsatte vi tillsammans, sju mil på gamla E4:an, till Värnamo och sen tretton kilometer på 153:an till Forsheda och Forsgatan 5. Där bodde mamma och pappa i en stor, modern villa, anpassad för den barnfamilj vi var när den byggdes 1961 och vi flyttade in. Den var även anpassad för representation med stora umgängesytor, ping-pong-rum, extra hus på tomten med inomhuspool, bastu, bar och gymnastiksal. Ja, i familjen Tedenstad var vi intresserade av gymnastik och motion på den gamla goda tiden. Mamma hade varit uppvisningsgymnast och hade tillhört en gymnastiktrupp som uppträdde i parkerna, pappa hade varit brottare på ganska hög nivå, min syster Eva och jag var också bra i gympan och höll på en hel del med det på fritiden. Jag är däremot osäker på om min brorsa höll på med något sådant. Nog om detta.
 

Fr. v. Jag, Ingrid, Nicke och Kenta.
Bara ett par månader efter att Nicke och jag träffats gjorde vi vår
första show tillsammans, då mammas skötebarn Forsheda
Rödakorskrets firade 10-årsjubileum. Det var tänkt att
Prinsessan Christina skulle komma, men hon kunde inte,
så det blev vi som underhöll.
 
Jag anlände hem med mitt tre veckor unga förhållande och om man bortser från att vi barn sedan flera år var utflugna så var det precis som vanligt, nämligen full rulle i varje hörn av Forsgatan 5. Min moster Sonja och hennes man Ernie var på besök från Harrison New York och det vankades middag tillsammans med moster Astrid och moster Birgit med respektive, samtidigt som Forsheda Rödakorskrets höll till i gymnastiksalen och färdigställde julprylar till den årliga julbasaren, eller var det auktionen. Hursomhelst, ett femtontal rödakorsare skulle bjudas på kaffe och kakor och mamma med sin otroliga simultankapacitet sprang mellan de olika aktiviteterna när Nicke och jag dök upp. Nicke hann inte mer än hälsa på mamma och pappa och alla mostrarna och morbröderna förrän han följde min mamma till köket. Nicke hade uppfattat mammas situation blixtsnabbt och sa. - Ta du ut fikat till rödakorsgänget så fixar jag såsen. Kaffet serverades i gympasalen, två extra kuvert dukades runt middagsbordet och inom en kvart serverades kassler med ris, varma grönsaker, sallad och CITRONSÅS. Halva släkten och hela rödakorskretsen hade därmed fått sitt, och min nya kille var en i familjen. Wow, vilken svärmorsdröm.

Han som gjorde såsen alltså.

Kommentarer
Postat av: Nica

Såsen är kittet:) särskilt en god gräddsås ;) pöss

2014-01-21 @ 02:10:51
URL: http://nicasnyttigheter.blogspot.com
Postat av: Vicki

Jag har sagt det förr, men säger't igen: Åhh vad bra du skriver! Det är t.o.m. SPÄNNANDE och man vill veta fortsättningen. Skriv en roman när du är klar med memoarerna!

2014-01-22 @ 08:17:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0