Minnenas album! Del 57.


Med en enkel tulipan på bemärkelsedan…
 

Tre födelsedagsbarn den 9 augusti 1988. Pappa Sigurd 69 år, svägerkan
Barbro 31 år och Nicke 40 år. Den röda fläcken i Nickes panna lyckades
han skaffa sig på födelsedagen. Han skulle roa barnen genom att skoja
om att han hade en jättefinne i pannan. Han satte dit en leksaks-sugpropp
i gummi så att den sög sig fast ordentligt. Den lämnade då detta röda märke,
som senare övergick till en helt slät hudyta. Den är slät än i dag i hans numera
något tillskrynklade tryne. Fantastiskt föryngringsknep man kanske borde testa
på hela kroppen, om det inte redan är för sent förstås.

Nicke fyllde fyrtio år den 9 augusti 1988. Min svägerska Barbro Tedenstad fyller år samma dag, det gjorde min pappa Sigurd Tedenstad också och det gjorde min farbror Ove Tedenstad! Jodå, det har funnits all anledning att fira denna dag i familjen Tedenstad Wagemyr. Och vi gillar att fira. Nicke och jag firar en massa olika händelser. Just detta år firade vi bland annat att vår store gosse Albin började skolan, det kändes mäktigt.
   Förutom de klassiska bemärkelsedagarna firar vi årligen träffedagen den 16 november, Poppedagen den första februari, premiär-frukost-ute-dagen någon gång i april och uterummet-Sjösalens-öppningsdag någon gång i maj. Vi firar egenodlat såsom säsongens första tomat, säsongens sista gurka och säsongens godaste melon. Största majskolven, sötaste jordgubben och finaste paprikan måste så klart också firas. Vi firar även alla små ut- och ombyggnader och namnger varje vrå vi omger oss av i Röska Palatset. Vi firar att det är onsdag, vi firar att det är fredag, vi firar att det är lördag, vi firar att det är söndag, vi firar att vi är klara hos tandläkaren, vi firar att det går bra för barnen, vi firar att vi har världens bästa barnbarn, vi firar att vi lever och så vidare. Allt för att livet ska bli så nöjsamt som möjligt i sitt vemodiga åldrande. Det blir väl minst ett hundratal dagar om året som vi firar, numera oftast med att korka upp en flaska gott vin till maten och kanske kosta på oss att pussas lite extra. Dessemellan råder en balanserat temperamentsfull, seriös klangfärg i vårt förhållande och liv.
   Den 9 augusti 1988 nådde inga dova klangtoner vårt revir. Dagen började med en hejdundrande överraskning för Nicke i sovrummet. Jag hade bjudit in ett trettiotal morgonpigga själar att komma i pyjamas och väcka Nicke klockan 07:00 med en enkel tulipan. Sedan bjöd vi på frukost innan vännerna drog vidare till sina jobb. Det var en vanlig veckodag, men Nicke vill alltid fira på rätt dag, så denna tisdag hade vi dessutom bjudit in 90 vänner, kollegor, anställda, grannar och släktingar till hemmafest med musikaliska inslag och smaskig buffé på kvällen.
Mamma och pappa hade som vanligt kommit några dagar tidigare för att hjälpa till med förberedelserna. Min syster och bror kom också till Villa Villekulla med sina familjer ett par dagar före.
 
 
Delar av familjen förbereder sig för skönsång och överraskning.
Fr.v. svåger Yngve Törn, systerson Fredrik Törn, mamma Vivian,
lillebror Bo Tedenstad, pappa Sigurd och systerdotter Louise Törn.
Pyjamaspojkarna längst fram är så klart Albin och Simon.
Storasyster Eva Törn fotade.
 

Anne-Marie Wiberg hade tillverkat den "enkla tulipanen" som frambars
till en ytterst nyvaken och förvånad Nicke. Nevil Cameron och Robert
Öberg repar kompet. Alla iklädda pyjamasar.
 
30 pyjamasprydda vänner på väg mot Villa Villekulla. Mia "smyger" i täten.
 

Det blev trångt i sovrummet med 30 sjungande glädjespridare. Fr.v.
Robert Öberg, John Maxe, Åsa Törnqvist (numera Edenroth), Yngve
Törn och Anneli Haganius.
 

Efter sången bjöds alla på frukost innan de skulle vidare till jobbet denna
tisdagsmorgon.
 
Efter arbetsdagen kom de 30 arla sångfåglarna tillbaka och fortsatte sjunga.
Ytterligare 60 personer kom och firade Nicke under kvällen.
 
Inga sura miner här inte när Nevil bytt från saxofon till piano. Nevil kompar
säkert någon sångare eftersom alla tittar åt ett annat håll. Jag, Albins
bästis Johans föräldrar Maja och Olle Blarck och Nicke ser ut att stortrivas.
 
Framåt natten glesnade det mellan gästerna, men Mias nye kille Maths
Broborg höll ställningarna med cigg i ena handen och Nickedricka i andra.
Systersonen Fredrik verkar beundra den skäggprydde radioproducenten.
 
Även Allan Svensson hittade till sist ut till förortsidyllen. Men vem som
är min stora idol ser man tydligt på min fina brosch med bild på Nicke.
Precis som Silvia har på kungen.
 
Vid det laget hade Simon däckat på sovrumsgolvet.
 
   För tredje året i rad arrangerade Nicke 1988 ”Thaliasvingen”, Svenska Scenmästerskapet i Golf. Han tyckte det var lämpligt att göra det i anknytning till födelsedagen eftersom mina släktingar, som också är golfentusiaster, medverkade i golftävlingen och ändå hade rest upp från Småland. Golftävlingen var på måndagen, dagen före den stora bemärkelsedagen. Mamma och jag stod för merparten av bufféförberedelserna till både födelsedagsfesten och Thaliasvingen. I ärligheten namn ska jag erkänna att vi på födelsedagsfesten bjöd på rådjursstek som jagats av vännen Bengt Wiberg, tillretts av hans fru Anne-Marie och serverat av deras söner Stefan och Thomas. Säkert hade Mia Ståhl också lagt sin hand vid de kulinariska förberdelserna. Men i alla fall… att det kan vara ytterligt krävande med två stora fester, samt en heldag på golfbanan, dagarna efter varandra är inget som Nicke påverkas av. Det är ju bara kul tycker han.
 
Familjen lunchar på Skålhamra gård innan "Thaliasingen" Svenska scen-
mästerskapet i golf. Tävlingen är för personer med scenen som arbetspalts.
Min familj arbetade inte på scenen, men var ändå givna gäster.
 
Efter denna tredje "Thaliasving" kontrolleras resultaten noggrant. I förgrunden
Bossarna Tedenstad och Parnevik, i bakgrunden Maj-Britt Widenfeldt.
De två männen heter alltså båda Bosse.
 
Champagnen är urdrucken. Tre duktiga golfspelare, Bosse Parnevik,
Titti Sjöblom och Gunver Bergqvist väntar med spänning på golfresultatet
som ska visa vem som får det åtråvärda vandringspriset Hamlet-trofén.
På den tiden tilldrog sig efterfesten på Apolloteatern.

   Ja, yrkesmässigt och privat blev året 1988 mycket innehållsrikt, men nu har jag skrivit om detta specifika år i flera avsnitt av ”Minnenas album!”. Kanske beror det på att det här året ofrivilligt utgjorde mallen för hur teamet Tedenstad Wagemyr skulle leva under många år framöver.
 
Yrkesmässigt jobbade vi efter följande mall:
Vi satte upp och drev en stor aktuell revy på Tibble Teater som spelades under hela januari och senare även halva februari. (Vilket i allra högsta grad bidrog till det teatrala aktiebolagets ekonomiska balans.) Därefter hade vi årligen urpremiär på en nyskriven barnmusikal-/ pjäs som normalt följdes av två mustiga säsonger på Apolloteatern i Näsbypark. Under maj månad presenterade vi Engelska apolloproduktioner med ”The Bristol Actors”, sedan kom arrangemanget Thaliasvingen, oftast i juni. Vi hade för övrigt drygt tio gästspelskvällar per år med nationellt erkända skådespelare, musiker och ståuppare. Därtill producerade vi en uppsättning av något dramatiskt verk, alternativt komedi eller thriller som vi brukade spela under oktober och november. Vi gästspelade under åren också själva med ett par av våra produktioner på bland annat Strindbergsmuseet och på Komediteatern i Stockholm. Förutom detta spelade vi enskilda föreställningar vid olika evenemang med våra specialskrivna turnerande barnproduktioner och musikdramatiska program. Ovanpå detta hyrde vi ut Apolloteatern när den var ledig, till konferenser, konserter och en barnfilmklubb. Varje år avslutades den 31 december med en hejdundrande nyskriven revy på Tibble Teater, följd av en rackans stor premiär-/nyårsfest. Därefter påbörjades följande års spelperiod, och så vidare om och om och om igen.
 
Privat såg mallen ut ungefär så här:
Tio dagars solsemester med barnen på Gran Canaria i februari. En veckas skidsemester med barnen i Sälen i april. Varsitt försommarparty för Albin och Simon. Trädgårdsfest och knytkals i Villa Villekulla med alla grannarna på midsommarafton. Fjorton dagars sommarsemester med barnen hos mamma och pappa i sommarstugan vid Hindsen i Juli. Några dagar eller ibland ett par sköna veckor i England eller Frankrike av nostalgiskäl och för upprätthållandet av goda kontaktnät. Barnkalas för Albin den 13 november. Tindrande julaftonsfirande i Villa Villekulla med mamma, pappa, Albin, Simon, Patrick, Nicke och jag. Släktkalas juldagen på Simons födelsedag.
   Vi hade ofta utländska gäster i vårt hem och barnaskaran som lekte i vårt hus var alltid stor och storleken på skor i hallen gick upp markant allt eftersom åren gick. Det gällde att kombinera teater- och vardagsruljansen. Hur räckte orken och tiden till? I dag har jag fullt upp utan att lyfta ett finger för att vare sig driva en teater eller en familj. Blott käre maken, lille Norwich Terriern Poppe och jag som njuter livets efterrätt i rofyllda Röska Palatset.

Och det skänker mig stor glädje att teckna ner ”Minnenas album!”.

Kommentarer
Postat av: H

Hej! Jag har länge googlat "Nevil Cameron " för att hitta hans musik, men har inte lyckas. Är en gammal elev till Nevil och hamnade på din blogg efter många försök. Skulle vara överlycklig om du kunde hjälpa mig med det. Han har verkligen satt spår... Mvh H

Svar: Hej, Ja, Nevil var verkligen en stark personlighet som satte sina spår. Jag har inte hans musik, men några som stod honom nära var Mats Randér och Martin Wanngård. Försök att hitta dem. Jag har inte deras adresser, men de finns på fb och säkert på andra ställen. Lycka till!
Marianne Tedenstad Wagemyr

2016-10-26 @ 20:32:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0